Psaltaren 78
1 En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
A psalm (maskil) of Asaph. Listen to what I have to teach you, my people; hear what I have to say.
2 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
I will tell you wise sayings; I will explain mysteries from the past
3 Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
that we have heard before and reflected on; stories our forefathers passed down to us.
4 det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
We will not keep them from our children; we will tell the next generation about God's marvelous actions—about his power and the amazing things he has done.
5 Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
He gave his laws to the descendants of Jacob; his instructions to the people of Israel. He commanded our forefathers to teach them to their children,
6 Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
so that the next generation—children yet to be born—would understand and grow up to teach their children.
7 Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
In this way they should place their trust in God and not forget what God has done, and keep his commandments.
8 Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
Then they would not be like their forefathers, a stubborn and rebellious generation that was untrustworthy and unfaithful.
9 Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
The soldiers of Ephraim, though armed with bows, ran away on the day of battle.
10 De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
They did not keep God's agreement, and refused to follow his laws.
11 De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
They ignored what he had done, and the amazing things he had shown them—
12 Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
the miracles he had performed for their forefathers near Zoan in Egypt.
13 Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
He split the sea in two and led them through, making the water stand like walls on either side.
14 Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
He led them with a cloud by day, and by night with a light of fire.
15 Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
He split open rocks in the desert to give his people plenty to drink, water as deep as the ocean.
16 Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
He made streams flow from the stone; water rushing down like rivers!
17 Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
But they repeatedly sinned against him, rebelling against the Most High in the desert.
18 De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
They deliberately provoked God by demanding the foods they longed for.
19 Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
They insulted God by saying, “Can God provide food here in the desert?
20 Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»
Yes, he can strike a rock so that water gushes out like flowing rivers, but can he give us bread? Can he supply his people with meat?”
21 Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
When he heard this, the Lord became very angry, burning like fire against the descendants of Jacob, furious with the people of Israel,
22 eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
for they didn't believe in God and didn't trust him to take care of them.
23 Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
Even so he commanded the skies above and the doors of heaven to open,
24 han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
and he made manna rain down on them to eat, giving them bread from heaven.
25 Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
Human beings ate the bread of angels; he sent them more than enough food.
26 Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
He sent the east wind blowing across the sky; by his power he drove the south wind.
27 Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
He rained down meat on them as plentiful as dust; birds as numerous as sand on a beach.
28 han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
He made them fall right in the middle of their camp, all around where they were living.
29 Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
They ate until they were full. He gave them the food they longed for.
30 Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
But before they satisfied their appetite, while the meat was still in their mouths,
31 då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
God became angry with them and he killed their strongest men, striking them down in the prime of life.
32 Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
Despite all this they went right on sinning. Despite the miracles, they refused to trust him.
33 Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
So he snuffed out their futile lives, bringing them to an end in terror.
34 När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
When he began killing them, the rest came back to God in repentance, praying to him.
35 De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
They remembered that God was their rock, that God Most High was their Savior.
36 och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
They flattered him by what they told him, but they were only lying.
37 Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
Deep down they were not sincere, and did not keep the agreement they had with him.
38 Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
But being compassionate he pardoned their guilt and did not destroy all of them. He often held back his anger—he did not pour out all his fury.
39 Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
He remembered their mortality—that they were like a puff of wind that would not return.
40 Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
How often they rebelled against him in the wilderness, giving him grief in the desert!
41 Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
Again and again they provoked God, causing pain to the Holy One of Israel.
42 De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
They did not remember his strength when he rescued them from their oppressors,
43 då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
performing miracles in Egypt, doing wonderful things on the plain of Zoan.
44 Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
There he turned their rivers and their streams into blood so that no one could drink from them.
45 han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
He sent flies among them to destroy them, and frogs to ruin everything.
46 Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
He gave their crops to locusts; everything they worked had for was taken by locusts.
47 han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
He destroyed their vines with hail, and their fig trees with freezing rain.
48 han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
He handed over their cattle to hail and their flocks to lightning bolts.
49 Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
He poured out on them his fierce anger—rage and hostility and anguish—sending a band of destroying angels against them.
50 Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
He sent his unrestrained anger against them; he did not spare them from death, handing them over to the plague.
51 Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
He struck down all the firstborn of Egypt, the first to be conceived in the tents of Ham.
52 Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
But he led out his people like sheep, and guided them like a flock in the wilderness.
53 Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
He led them to safety, and they were not afraid. He drowned their enemies in the sea.
54 Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
He brought them to the border of his holy land, to this mountainous land that he had conquered for them.
55 Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
He drove out the heathen nations before them. He divided up the land for them to own. He settled the tribes of Israel in their tents.
56 Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
But they provoked God Most High, rebelling against him. They did not follow what he had told them.
57 de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
Just like their forefathers they turned away from God and were unfaithful to him, as twisted as a defective bow.
58 De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
They made him angry with their pagan high places of worship; they made him jealous with their idols.
59 Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
When God heard their worship he became furious and he totally rejected Israel.
60 Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
He abandoned his place at Shiloh, the Tabernacle where he lived among the people.
61 han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
He surrendered the Ark of his power, allowing it to be captured; handing it over into enemy hands.
62 Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
He handed over his people to be slaughtered by the sword; he was furious with his chosen people.
63 Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
Their young men were destroyed by fire; their young women had no wedding songs.
64 Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
Their priests were killed by the sword; their widows were unable to mourn.
65 Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
Then the Lord woke up as if from sleep, as a warrior sobering up from drinking wine.
66 Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
He defeated his enemies, striking them on the back, causing them everlasting shame.
67 Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
He rejected the descendants of Joseph, and did not choose the tribe of Ephraim.
68 Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
Instead he chose the tribe of Judah, and Mount Zion which he loves.
69 Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
There he built his sanctuary, high like the heavens, on earth that he made to last forever.
70 Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
He chose his servant David, taking him from the sheep pens,
71 Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
taking him from caring for the sheep and lambs to be a shepherd to the descendants of Jacob—God's special people, Israel.
72 Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand. Se Makt i Ordförkl.
Like a shepherd, he took care of them with sincere devotion, leading them with skillful hands.
