< Psaltaren 78 >
1 En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
The understanding of Asaph. O my people, attend to my law. Incline your ears to the words of my mouth.
2 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
I will open my mouth in parables. I will speak about concepts that are from the beginning.
3 Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
We have heard and known such great things, as our fathers have described to us.
4 det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
These things have not been hidden from their sons in any generation: declaring the praises of the Lord, and his virtues, and the wonders that he has done.
5 Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
And he has received testimony with Jacob, and he has set a law within Israel. Such great things, he has commanded our fathers, so as to make these things known to their sons,
6 Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
so that another generation might know them, and so that the sons, who will be born and who will grow up, shall describe them to their sons.
7 Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
So then, may they put their hope in God, and may they not forget the works of God, and may they seek his commandments.
8 Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
May they not become like their fathers, a perverse and exasperating generation: a generation that does not straighten their heart and whose spirit is not trustworthy with God.
9 Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
The sons of Ephraim, who bend and shoot the bow, have been turned back in the day of battle.
10 De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
They have not kept the covenant of God. And they were not willing to walk in his law.
11 De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
And they have been forgetful of his benefits, and of his miracle, which he revealed to them.
12 Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
He performed miracles in the sight of their fathers, in the land of Egypt, in the field of Tanis.
13 Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
He broke the sea and he led them through. And he stationed the waters, as if in a vessel.
14 Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
And he led them with a cloud by day, and with illumination by fire throughout the night.
15 Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
He broke through the rock in the wasteland, and he gave them to drink, as if from the great abyss.
16 Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
He brought forth water from the rock, and he conducted the waters, as if they were rivers.
17 Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
And yet, they continued to sin against him. In a waterless place, they provoked the Most High with resentment.
18 De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
And they tempted God in their hearts, by asking for food according to their desires.
19 Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
And they spoke badly about God. They said, “Would God be able to prepare a table in the desert?
20 Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»
He struck the rock, and so waters flowed and the torrents flooded, but would even he be able to provide bread, or provide a table, for his people?”
21 Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
Therefore, the Lord heard, and he was dismayed, and a fire was kindled within Jacob, and an anger ascended into Israel.
22 eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
For they neither put their trust in God, nor did they hope in his salvation.
23 Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
And he commanded the clouds from above, and he opened the doors of heaven.
24 han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
And he rained down manna upon them to eat, and he gave them the bread of heaven.
25 Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
Man ate the bread of Angels. He sent them provisions in abundance.
26 Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
He transferred the south wind from heaven, and, in his virtue, he brought in the Southwest wind.
27 Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
And he rained down flesh upon them, as if it were dust, and feathered birds, as if they were the sand of the sea.
28 han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
And they fell down in the midst of their camp, encircling their tabernacles.
29 Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
And they ate until they were greatly satisfied, and he brought to them according to their desires.
30 Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
They were not cheated out of what they wanted. Their food was still in their mouth,
31 då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
and then the wrath of God came upon them. And he slew the fat ones among them, and he impeded the elect of Israel.
32 Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
In all these things, they continued to sin, and they were not trustworthy with his miracles.
33 Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
And their days faded away into vanity, and their years with haste.
34 När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
When he slew them, then they sought him. And they returned, and they drew near to him in the early morning.
35 De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
And they were mindful that God is their helper and that the Most High God is their redeemer.
36 och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
And they chose him with their mouth, and then they lied to him with their tongue.
37 Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
For their heart was not upright with him, nor have they been living faithfully in his covenant.
38 Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
Yet he is merciful, and he will pardon their sins. And he will not destroy them. And he has abundantly turned aside his own wrath. And he did not enflame his wrath entirely.
39 Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
And he remembered that they are flesh: with a spirit that goes forth and does not return.
40 Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
How often did they provoke him in the desert and stir him to wrath in a waterless place?
41 Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
And they turned back and tempted God, and they exasperated the Holy One of Israel.
42 De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
They did not remember his hand, in the day that he redeemed them from the hand of the one troubling them.
43 då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
Thus, he positioned his signs in Egypt and his wonders in the field of Tanis.
44 Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
And he turned their rivers into blood, along with their rain showers, so that they could not drink.
45 han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
He sent among them the common fly, and it devoured them, and the frog, and it scattered them.
46 Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
And he gave up their fruits to mold and their labors to the locust.
47 han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
And he slew their vineyards with hail and their mulberry trees with severe frost.
48 han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
And he delivered their cattle to the hail and their possessions to fire.
49 Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
And he sent the wrath of his indignation among them: indignation and wrath and tribulation, sent forth by evil angels.
50 Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
He made way for the path of his anger. He did not spare their souls from death. And he enclosed their beasts of burden in death.
51 Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
And he struck all the first-born in the land of Egypt: the first-fruits of all their labor in the tabernacles of Ham.
52 Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
And he took away his own people like sheep, and he led them through the wilderness like a flock.
53 Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
And he led them out in hope, and they did not fear. And the sea covered their enemies.
54 Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
And he led them to the mountain of his sanctification: the mountain that his right hand had acquired. And he cast out the Gentiles before their face. And he divided their land by lot to them, with a line of distribution.
55 Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
And he caused the tribes of Israel to dwell in their tabernacles.
56 Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
Yet they tempted and aggravated God Most High, and they did not keep his testaments.
57 de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
And they turned themselves aside, and they did not serve the covenant. In the same manner as their fathers, they were turned backwards, like a crooked bow.
58 De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
They impelled him to anger on their hills, and they provoked him to rivalry with their graven images.
59 Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
God listened, and he spurned them, and he reduced Israel greatly, almost to nothing.
60 Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
And he rejected the tabernacle of Shiloh, his tabernacle where he had dwelt among men.
61 han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
And he delivered their virtue into captivity, and their beauty into the hands of the enemy.
62 Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
And he enclosed his people with the sword, and he spurned his inheritance.
63 Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
Fire consumed their young men, and their virgins were not lamented.
64 Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
Their priests fell by the sword, and their widows did not weep.
65 Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
And the Lord was awakened, as if out of sleep, and like a powerful man impaired by wine.
66 Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
And he struck his enemies on the back. He gave them over to everlasting disgrace.
67 Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
And he rejected the tabernacle of Joseph, and he did not choose the tribe of Ephraim.
68 Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
But he chose the tribe of Judah: mount Zion, which he loved.
69 Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
And he built up his sanctuary, like a single-horned beast, in the land that he founded for all ages.
70 Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
And he chose his servant David, and he took him from the flocks of the sheep: he received him from following the ewes with their young,
71 Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
in order to pasture Jacob his servant and Israel his inheritance.
72 Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand. Se Makt i Ordförkl.
And he fed them with the innocence of his heart. And he led them with the understanding of his hands.