Psaltaren 78

1 En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.

Mit Folk! vend dine Øren til min Lære, bøjer eders Øren til min Munds Tale!

2 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.

Jeg vil oplade min Mund med Ordsprog, jeg vil udgyde mørke Taler fra fordums Tid,

3 Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,

dem, som vi have hørt og vide, og vore Fædre have fortalt os.

4 det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.

Dette ville vi ikke dølge for deres Børn, for den Slægt, som kommer herefter, men forkynde Herrens megen Pris og hans Styrke og hans underfulde Gerninger, som han har gjort.

5 Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.

Han oprettede et Vidnesbyrd i Jakob og satte en Lov i Israel, i hvilken han bød vore Fædre at kundgøre dem for deres Børn,

6 Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.

paa det den Slægt, som kom herefter, de Børn, som skulde fødes, kunde vide det, at de kunde staa op og fortælle det for deres Børn,

7 Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.

og at de maatte sætte deres Haab paa Gud og ikke glemme Guds Gerninger, men bevare hans Bud;

8 Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.

og at de ikke skulde vorde som deres Fædre, en modvillig og genstridig Slægt, en Slægt, som ikke beredte sit Hjerte, og hvis Aand ikke holdt trofast ved Gud.

9 Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.

Efraims Børn vare rustede Bueskytter, men svigtede paa Stridens Dag.

10 De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.

De holdt ikke Guds Pagt og vægrede sig ved at vandre i hans Lov.

11 De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.

Og de glemte hans Gerninger og hans underfulde Ting, som han havde ladet dem se.

12 Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.

For deres Fædre havde han gjort Undere i Ægyptens Land, paa Zoans Mark.

13 Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.

Han adskilte Havet og lod dem gaa igennem og optaarnede Vandet som en Dynge.

14 Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.

Og han ledede dem om Dagen ved Skyen og den ganske Nat ved Ildens Lys.

15 Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.

Han kløvede Klipper i Ørken og gav dem at drikke som af store Dyb.

16 Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.

Og han lod Bække strømme frem af Klippen og lod Vand rinde ned som Floder.

17 Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.

Men de bleve endnu ved med at synde imod ham, med at være genstridige imod den Højeste i Ørken.

18 De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.

Og de fristede Gud i deres Hjerte, saa at de begærede Mad for deres Lyst.

19 Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?

Og de talte imod Gud; de sagde: Mon Gud kan berede et Bord i Ørken?

20 Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»

Se, han har slaget Klippen, saa at der flød Vand, og Bækkene løb over; mon han og kan give Brød; mon han kan skaffe Kød for sit Folk?

21 Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,

Derfor, da Herren hørte det, blev han fortørnet; og en Ild optændtes imod Jakob, og en Vrede opkom imod Israel,

22 eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.

fordi de ikke troede paa Gud og ikke forlode sig paa hans Frelse.

23 Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;

Og han bød Skyerne heroventil og oplod Himlenes Døre.

24 han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.

Og han lod Man regne paa dem til at æde og gav dem Himmelkorn.

25 Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.

Hver aad de stærkes Brød; han sendte dem Mad til Mættelse.

26 Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.

Han lod Østenvejr fare frem under Himmelen og førte Søndenvejr frem ved sin Styrke.

27 Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;

Og han lod Kød regne ned over dem som Støv og flyvende Fugle som Havets Sand.

28 han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.

Og han lod dem falde midt i sin Lejr, trindt omkring sine Boliger.

29 Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.

Og de aade og bleve saare mætte; han tilførte dem det, som de havde faaet Lyst til.

30 Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,

De havde ikke styret deres Lyst, deres Mad var endnu i deres Mund:

31 då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.

Da opsteg Guds Vrede imod dem, og han ihjelslog nogle iblandt de kraftigste af dem; og han nedslog de unge Mænd i Israel.

32 Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.

Med alt det syndede de endnu og troede ikke paa hans underfulde Gerninger.

33 Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.

Derfor lod han deres Dage svinde hen i Forfængelighed og deres Aar i Forskrækkelse.

34 När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.

Naar han slog dem ihjel, da søgte de ham, og de vendte om og søgte Gud aarle.

35 De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;

Og de kom i Hu, at Gud var deres Klippe, og Gud, den Højeste, deres Genløser.

36 och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.

Men de talte slesk for ham med deres Mund og løj for ham med deres Tunger.

37 Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.

Men deres Hjerte var ikke fast med ham, og de bleve ikke bestandige i hans Pagt.

38 Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.

Dog, han er barmhjertig, han soner Misgerning og fordærver ikke; han vendte sin Vrede mangfoldige Gange bort fra dem og lod ej sin Harme helt bryde frem.

39 Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.

Og han kom i Hu, at de vare Kød, et Aandepust, som farer hen og ej kommer tilbage.

40 Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!

Hvor tit vare de genstridige imod ham i Ørken, bedrøvede ham i de øde Steder.

41 Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.

Og de fristede Gud paany og mestrede den Hellige i Israel.

42 De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,

De kom ikke hans Haand i Hu paa den Dag, da han udløste dem af Nød;

43 då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.

da han satte sine Tegn i Ægypten og sine Undere paa Zoans Mark;

44 Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;

da han forandrede deres Floder til Blod og deres Strømme, saa at de ikke kunde drikke af dem;

45 han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.

og han sendte alle Haande Utøj paa dem, som aad dem, og Frøer, som voldte dem Fordærvelse;

46 Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;

og han gav Kornormen deres Grøde og Græshoppen deres Arbejde;

47 han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;

han slog deres Vintræer med Hagelen og deres Morbærtræer med Isstykker;

48 han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.

og han overantvordede deres Dyr til Hagelen og deres Kvæg til Lynene;

49 Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.

han sendte sin grumme Vrede paa dem, Harme og Fortørnelse og Angest, en Sending af Ulykkesbud;

50 Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.

han banede Vej for sin Vrede, han sparede ikke deres Sjæl fra Døden, og han overantvordede deres Liv til Pesten;

51 Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.

og han slog alle førstefødte i Ægypten, Kraftens Førstegrøde i Kams Telte;

52 Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.

men sit Folk lod han drage ud som Faareflokken og førte dem i Ørken som Hjorden;

53 Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.

og han ledede dem tryggelig, at de ikke flygtede; men Havet skjulte deres Fjender.

54 Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.

Og han førte dem til sin Helligheds Landemærke, til dette Bjerg, som hans højre Haand havde forhvervet;

55 Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.

og han uddrev Hedningerne for deres Ansigt og lod disses Land tilfalde dem som Arvedel; og han lod Israels Stammer bo i deres Telte.

56 Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;

Men de fristede Gud, den Højeste, og vare genstridige imod ham og agtede ikke paa hans Vidnesbyrd.

57 de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.

Og de vendte sig bort og bleve troløse som deres Fædre, de sloge tilbage som en falsk Bue.

58 De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.

Og de opirrede ham ved deres Høje og gjorde ham nidkær ved deres udskaarne Billeder.

59 Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.

Der Gud det hørte, da blev han fortørnet, og han foragtede Israel saare.

60 Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;

Han forlod Boligen i Silo, det Paulun, som han havde sat til at bo udi iblandt Menneskene.

61 han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.

Og han gav sin Magt i Fangenskab og sin Herlighed i Fjendens Haand.

62 Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.

Og han overantvordede sit Folk til Sværd og fortørnedes paa sin Arv.

63 Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.

Ild fortærede deres unge Mandskab, og deres Jomfruer fik ingen Brudesang.

64 Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.

Deres Præster faldt for Sværdet, og deres Enker begræd dem ikke.

65 Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.

Da opvaagnede Herren som en sovende, som en Helt, der jubler af Vin.

66 Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.

Og han slog sine Fjender tilbage, han gjorde dem en evig Skam.

67 Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.

Og han forkastede Josefs Telt og udvalgte ikke Efraims Stamme;

68 Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.

men han udvalgte Judas Stamme, Zions Bjerg, som han elskede.

69 Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.

Og han byggede sin Helligdom lig Højderne, lig Jorden, hvilke han har grundfæstet evindelig.

70 Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.

Og han udvalgte David, sin Tjener, og tog ham fra Faarestierne;

71 Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.

fra Faarene, som gave Die, lod han ham komme at vogte Jakob sit Folk og Israel sin Arv.

72 Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand. Se Makt i Ordförkl.

Og han vogtede dem efter sit Hjertes Oprigtighed og ledede dem med forstandig Haand.