Psaltaren 77

1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.

Mi voz se levanta a ʼElohim y clamaré. Mi voz se levanta a ʼElohim, Y Él me oirá.

2 Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

En el día de mi angustia busqué a ʼAdonay. A Él levanté mi mano de noche sin descanso. Mi alma rehusaba ser consolada.

3 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

Me acuerdo de ʼElohim y me conmuevo. Me lamento y mi espíritu desmaya. (Selah)

4 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)

Mantienes mis párpados abiertos. Estoy turbado y no puedo hablar.

5 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

Consideré los días de antaño, Los años de tiempos pasados.

6 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

Recuerdo mi canto en la noche. Medito en mi corazón, Y mi espíritu escudriña:

7 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

¿Desechará ʼAdonay para siempre, Y no volverá a ser favorable?

8 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

¿Cesó por completo su misericordia? ¿Se extinguió para siempre su promesa?

9 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

¿Olvidó ʼEL ser bondadoso? ¿En su ira retiró su compasión? (Selah)

10 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)

Entonces dije: Es mi enfermedad: Que la mano derecha de ʼElyón cambió.

11 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

Me acordaré de las obras de YA, ¡Sí! Recordaré tus maravillas de antaño.

12 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

Meditaré en toda tu obra, Y hablaré sobre tus proezas.

13 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

¡Oh ʼElohim, santo es tu camino! ¿Cuál ʼelohim es tan grande como nuestro ʼElohim?

14 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

Tú eres el ʼElohim que obra maravillas. Hiciste notorio entre los pueblos tu poder.

15 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

Con tu poder redimiste a tu pueblo, A los hijos de Jacob y de José. (Selah)

16 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)

Te vieron las aguas, oh ʼElohim. Las aguas te vieron y se angustiaron. Los abismos también se estremecieron.

17 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

Espesas nubes derramaron agua. Los nubarrones tronaron. También tus flechas centellaron.

18 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

El ruido de tu trueno estaba en el remolino de viento. Los relámpagos iluminaron el mundo. Tembló y se estremeció la tierra.

19 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

Abriste tu camino en el mar Y tus senderos en las aguas caudalosas, Para que tus pisadas no fueran conocidas.

20 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke. Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.

Como un rebaño guiaste a tu pueblo Por medio de Moisés y Aarón.