Psaltaren 77

1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.

Para Jedutún, el director del coro. Un salmo de Asaf. Clamo a Dios pidiendo su ayuda. Sí, incluso a gritos. ¡Si tan solo Dios me oyera!

2 Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

Cuando estuve en aflicción oré al Señor. Toda la noche levanté mis manos al cielo en oración a él, pero no pude hallar consuelo alguno.

3 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

Medité en Dios con gemidos; pensé en él pero solo siento desconsuelo. (Selah)

4 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)

No me dejas dormir. Estaba tan afligido que no podía ni hablar.

5 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

Pienso en los viejos tiempos, que fueron hace tantos años.

6 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

Recuerdo los cantos que solía cantar por las noches. Medito entonces y me pregunto:

7 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

¿Se habrá cansado el Señor de mi para siempre? ¿Volverá nuevamente a agradarse de mi?

8 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

¿Se habrá apagado para siempre su amor inagotable? ¿Se acabaron sus promesas?

9 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

¿Se ha olvidado Dios de su bondad? ¿Habrá cerrado de un portazo las puertas a su compasión? (Selah)

10 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)

Entonces dije: “Lo que más me duele es que el Señor ya no me trata como antes”.

11 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

Recuerdo lo que has hecho, Señor. Recuerdo las maravillas que hiciste hace mucho tiempo.

12 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

Meditaré en todo lo que has logrado. Pensaré en tus actos.

13 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

Señor, tus caminos son santos. ¿Hay algún dios tan grande como tú?

14 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

Tú eres el Dios que hace maravillas. Has revelado tu poder a las naciones.

15 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

Con tu fuerza salvaste a tu pueblo, a los descendientes de Jacob y José. (Selah)

16 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)

Cuando las aguas te vieron y temblaron. ¡Sí! ¡Temblaron hasta las profundidades!

17 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

Las nubes derramaron lluvia, el trueno retumbó en los cielos y tus relámpagos volaban como flechas.

18 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

Tu trueno retumbó desde el torbellino, y los relámpagos iluminaron el mundo. La tierra temblaba y se estremecía.

19 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

Tu camino conducía al mar, y pasaba por el mar profundo. Aun así tus huellas eran invisibles.

20 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke. Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.

Guiaste a tu pueblo como un rebaño, pastoreado por Moisés y Aarón.