Psaltaren 77

1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.

S svojim glasom sem klical k Bogu, celó s svojim glasom k Bogu in mi je prisluhnil.

2 Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

Na dan svoje stiske sem iskal Gospoda. Moja vnetja so se gnojila ponoči in niso odnehala. Moja duša je odklanjala, da bi bila potolažena.

3 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

Spomnil sem se Boga in bil vznemirjen. Pritoževal sem se in moj duh je bil nadvladan. (Sela)

4 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)

Moje oči držiš budne. Tako sem vznemirjen, da ne morem govoriti.

5 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

Preudarjal sem [o] dneh iz davnine, letih starodavnih časov.

6 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

Spominjam se svoje pesmi ponoči. Posvetujem se s svojim lastnim srcem in moj duh je storil marljivo preiskavo.

7 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

›Ali bo Gospod za vedno zavračal ali ne bo več naklonjen?

8 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

Je njegovo usmiljenje popolnoma odšlo za vedno? Ali njegova obljuba odpove na vékomaj?

9 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

Je Bog pozabil biti milostljiv? Ali je v jezi zaprl svoja nežna usmiljenja?‹ (Sela)

10 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)

Rekel sem: »To je moja šibkost, toda spominjal se bom let desnice Najvišjega.«

11 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

Spominjal se bom Gospodovih del. Zagotovo se bom spominjal tvojih čudežev od davnine.

12 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

Premišljeval bom tudi o vsem tvojem delu in govoril o tvojih dejanjih.

13 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

Tvoja pot, oh Bog, je v svetišču. Kdo je tako velik Bog kakor naš Bog?

14 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

Ti si Bog, ki dela čudeže. Med ljudstvom si oznanil svojo moč.

15 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

S svojim laktom si odkupil svoje ljudstvo, Jakobove in Jožefove sinove. (Sela)

16 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)

Vode so te videle, oh Bog, vode so te videle, bile so prestrašene. Tudi globine so bile vznemirjene.

17 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

Oblaki so izlivali vodo, nebo je pošiljalo zvok, tudi tvoje puščice so šle daleč.

18 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

Zvok tvojega groma je bil na nebu, bliski so razsvetljevali zemeljski [krog], zemlja je trepetala in se tresla.

19 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

Tvoja pot je na morju in tvoja steza v velikih vodah in tvoje stopinje niso znane.

20 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke. Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.

Svoje ljudstvo vodiš kakor trop z Mojzesovo in Aronovo roko.