Psaltaren 77
1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.
Salmo de Asafe, para o regente, conforme “Jedutum”: Clamo a Deus com minha voz, minha voz a Deus; e ele inclinará seus ouvidos a mim.
2 Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
No dia da minha angústia busquei ao Senhor; minha mão estava continuamente estendida; minha alma não se deixava consolar.
3 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
Eu ficava me lembrando de Deus, e gemendo; ficava pensativo, e meu espírito desfalecia. (Selá)
4 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)
Tu mantiveste abertas as pálpebras dos meus olhos; eu estava perturbado, e não conseguia falar.
5 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
Eu ficava imaginando os dias antigos, e os anos passados.
6 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
De noite eu me lembrava de minha canção; meditava em meu coração; e meu espírito ficava procurando [entender].
7 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
Será que o Senhor rejeitará para sempre? E nunca mais mostrará seu favor?
8 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
A sua bondade se acabou para sempre? Ele deu fim à [sua] promessa de geração em geração?
9 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
Deus se esqueceu de ter misericórdia? Ele encerrou suas compaixões por causa de sua ira? (Selá)
10 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)
Então eu disse: Esta é a minha dor: os anos em que a mão do Altíssimo [agia].
11 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
Eu me lembrarei das obras do SENHOR; porque me lembrarei de tuas antigas maravilhas.
12 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
Meditarei em todos as tuas obras, e falarei de teus feitos.
13 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
Deus, santo [é] o teu caminho; quem é deus [tão] grande como [nosso] Deus?
14 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
Tu [és] o Deus que faz maravilhas; tu fizeste os povos conhecerem teu poder.
15 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
Com [teu] braço livraste teu povo, os filhos de Jacó e de José. (Selá)
16 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)
As águas te viram, ó Deus; as águas te viram, [e] tremeram; também os abismos foram abalados.
17 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
Grandes nuvens derramaram muitas águas; os céus fizeram barulho; e também tuas flechas correram de um lado ao outro.
18 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
O ruído de teus trovões [estava] nos ventos; relâmpagos iluminaram ao mundo; a terra se abalou e tremou.
19 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
Pelo mar [foi] teu caminho; e tuas veredas por muitas águas; e tuas pegadas não foram conhecidas.
20 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke. Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.
Guiaste a teu povo como a um rebanho, pela mão de Moisés e de Arão.
