Psaltaren 77
1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.
Clamei ao Senhor com a minha voz: a Deus levantei a minha voz, e ele inclinou para mim os ouvidos.
2 Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
No dia da minha angústia busquei ao Senhor: a minha mão se estendeu de noite, e não cessava; a minha alma recusava ser consolada.
3 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
Lembrava-me de Deus, e me perturbei: queixava-me, e o meu espírito desfalecia (Selah)
4 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)
Sustentaste os meus olhos acordados: estou tão perturbado que não posso falar.
5 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
Considerava os dias da antiguidade, os anos dos tempos antigos.
6 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
De noite chamei à lembrança o meu cântico: meditei em meu coração, e o meu espírito esquadrinhou.
7 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
Rejeitará o Senhor para sempre e não tornará a ser favorável?
8 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
Cessou para sempre a sua benignidade? acabou-se já a promessa de geração em geração?
9 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
Esqueceu-se Deus de ter misericórdia? ou encerrou ele as suas misericórdias na sua ira? (Selah)
10 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)
E eu disse: A minha enfermidade é esta: mas eu me lembrei dos anos da dextra do altíssimo.
11 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
Eu me lembrarei das obras do Senhor: certamente que eu me lembrarei das tuas maravilhas da antiguidade.
12 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
Meditarei também em todas as tuas obras, e falarei dos teus feitos.
13 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
O teu caminho, ó Deus, está no santuário. Quem é Deus tão grande como o nosso Deus?
14 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
Tu és o Deus que fazes maravilhas: tu fizeste notória a tua força entre os povos.
15 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
Com o teu braço remiste o teu povo, os filhos de Jacob e de José (Selah)
16 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)
As águas te viram, ó Deus, as águas te viram, e tremeram; os abismos também se abalaram.
17 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
As nuvens lançaram água, os céus deram um som; as tuas flechas correram de uma para outra parte.
18 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
A voz do teu trovão estava no céu; os relâmpagos alumiaram o mundo; a terra se abalou e tremeu.
19 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
O teu caminho é no mar, e as tuas veredas nas grandes águas, e os teus passos não são conhecidos.
20 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke. Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.
Guiaste o teu povo, como a um rebanho, pela mão de Moisés e de Aarão.
