Psaltaren 77
1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.
Ki te tino kaiwhakatangi, ki a Ierutunu. He himene na Ahapa. Ki te Atua toku reo, e karanga nei ahau, ki te Atua toku reo, a tera e tahuri mai tona taringa ki ahau.
2 Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
I rapu ahau ki te Ariki i te ra o toku pouri: maro tonu toku ringa i te po, kihai ano i pepeke; kihai toku wairua i pai kia whakamarietia.
3 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
E mahara ana ahau ki te Atua, a e pouri ana: kei te whakaaroaro, a ngaro iho toku wairua. (Hera)
4 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)
E puritia ana e koe oku kanohi kia mataara tonu; he pouri ahau, te ahei te korero.
5 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
Ka hoki oku whakaaro ki nga ra onamata, ki nga tau o tua iho.
6 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
E whakamahara ana ahau ki taku waiata i te po, e korerorero ana ki toku ngakau e rapurapu ana toku wairua.
7 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
Tera ranei te Ariki e panga tonu ake ake? A heoi ano ranei ana manakohanga mai?
8 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
Kua kahore ranei tana mahi tohu mo ake tonu atu? Kua whati ranei tana kupu a ake ake?
9 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
Kua wareware ranei te Atua ki te atawhai? Kua riri ranei ia, a tutakina atu ana e ia tona aroha? (Hera)
10 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)
Na ka mea ahau, Ko toku ngoikore tenei: otira ka mahara ahau ki nga tau o te ringa matau o te Runga Rawa.
11 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
Ka mahara ahau ki nga mahi a Ihowa; ae ra, ka mahara ahau ki au mea whakamiharo o tua iho.
12 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
Ka whakaaro hoki ahau ki au meatanga katoa, ka purakau ki au mahi.
13 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
E te Atua, kei te wahi tapu tou ara: ko wai te atua nui hei rite ki te Atua?
14 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
Ko koe te Atua e mahi nei i nga mea whakamiharo: kua whakapuakina e koe tou kaha i waenganui o nga iwi.
15 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
Hokona ana e tou ringa tau iwi, nga tama a Hakopa raua ko Hohepa. (Hera)
16 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)
I kite nga wai i a koe, e te Atua i kite nga wai i a koe, mataku ana: i oho ano nga rire.
17 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
Ringihia ana he wai e nga kapua, puaki ana te haruru o nga rangi: rererere ana au pere.
18 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
I roto i te awhiowhio te haruru o tau whatitiri: marama noa te ao i nga uira; wiri ana te whenua, oioi ana.
19 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
I te moana tou ara, i nga wai nui tou huarahi, e kore ano e kitea ou takahanga.
20 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke. Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.
He mea arahi e koe tau iwi ano he kahui, ara e te ringa o Mohi raua ko Arona.
