Psaltaren 77

1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.

Azava dziesma, dziedātāju vadonim Jedutunam. Es saucu ar savu balsi uz Dievu un brēcu, es saucu uz Dievu, un Viņš klausās uz mani.

2 Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

Bēdu laikā es meklēju To Kungu, mana roka izstiepjas naktī un nenogurst, mana dvēsele negribās būt iepriecināma.

3 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

Kad es Dievu pieminu, tad es nopūšos; kad es apdomāju, tad mana sirds bēdājās. (Sela)

4 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)

Tu turi nomodā manas acis es esmu tā izmisis, ka nespēju runāt.

5 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

Es pieminu vecos laikus, senos gadus,

6 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

Es atminu savu dziesmu naktī, mana sirds ir domu pilna, mans gars meklē gaismu.

7 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

Vai tad Tas Kungs atstums mūžīgi un vairs nebūs žēlīgs?

8 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

Vai tad Viņa žēlastība mitēsies mūžam? Vai tā solīšana pagalam uz bērnu bērniem?

9 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

Vai tad Dievs ir aizmirsis žēlot? Vai Viņš aizslēdzis dusmībā Savu sirds žēlastību? (Sela)

10 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)

Tad es saku: tās ir manas bēdas; tā Visuaugstākā labā roka to var nogriezt.

11 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

Es pieminu Tā Kunga darbus, es tiešām pieminu Tavus brīnumus no veciem laikiem.

12 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

Es pārdomāju visus Tavus darbus un pieminu, ko Tu dari.

13 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

Ak Dievs, Tavs ceļš ir svēts; kur ir tāds liels Dievs, kā Tu, Dievs?

14 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

Tu esi tas stiprais Dievs, kas brīnumus dara; Savu spēku Tu esi darījis zināmu tautu starpā.

15 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

Savus ļaudis Tu esi atpestījis ar stipru elkoni, Jēkaba un Jāzepa bērnus. (Sela)

16 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)

Ūdeņi Tevi redzēja, ak Dievs! ūdeņi Tevi redzēja un drebēja, pat dziļumi trīcēja.

17 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

Biezie padebeši izgāza ūdeņus, augstie padebeši izlaida pērkonus, un Tavas bultas šaudījās.

18 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

Tavi pērkoni rūca viesulī, zibeņi apspulgoja zemi, zeme trīcēja un drebēja.

19 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

Tavs ceļš bija jūrā un Tavs gājums dziļos ūdeņos, un Tavas pēdas nebija manāmas.

20 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke. Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.

Tu vadīji Savus ļaudis kā avju pulku caur Mozu un Āronu.