Psaltaren 77

1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.

[Psalm lal Asaph] Nga wowoyak tung nu sin God, Nga tung ke pusra lulap ac El porongeyu.

2 Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

In pacl in ongoiya, nga pre nu sin Leum, Ke fong nufon nga sralak pouk in pre, Tusruktu nga tia ku in konauk misla.

3 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

Ke nga esamak God, nga oela, Ac ke nga nunku yohk kacl, insiuk munasla.

4 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)

El oru tuh ngan ngetnget ke fong fon. Yokna mwe tukulkul in nunak luk, ac nga tia etu lah mea nga ac fahk.

5 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

Nga nunku ke len pus somla, Ac esamak yac puspis in pacl oemeet ah.

6 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

Nga ngetnget ke fong nufon ke sripen nunak luk. Nga nunak, ac pa inge ma nga siyuk sik sifacna:

7 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

“Ya Leum El ac siskutlana? Ya El ac fah tiana sifil insewowo sesr?

8 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

Ya El tila lungse kut? Ya El ac tiana akpwayeye wuleang lal nu sesr?

9 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

Ya God El mulkunla in pakoten? Ya kasrkusrak eisla acn sin pakoten?”

10 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)

Na nga fahk, “Ma se nga nunku yohk emeet uh pa inge: Lah ku lun God uh in wanginla.”

11 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

Nga ac fah esam na orekma yohk lom, O LEUM GOD, Nga ac fah esamak orekma sakirik lom in pacl meet ah.

12 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

Nga ac fah nunku ke ma nukewa kom tuh oru, Ac nga fah nunku yohk ke orekma ku lom.

13 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

O God, ma nukewa kom oru, mutal. Wangin pac sie god oana kom.

14 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

Kom pa God se su orek mwenmen. Kom akkalemye ku lom inmasrlon mutunfacl uh.

15 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

Ke ku lom kom molela mwet lom, Fwil natul Jacob ac natul Joseph.

16 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)

Ke kof uh liye kom, O God, elos sangeng, Ac acn loal in meoa uh rarrar.

17 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

Pukunyeng uh okoala af, Pulahl kas yen engyeng uh, Ac sarom sarmelik nu yen nukewa.

18 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

Pusren pulahl lulap lom ngirla, Ac kalmen sarom sarmelik fin faclu, Ac faclu rarrar ac kusrusrsrusr.

19 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

Kom fahsr sasla in noa uh Ac tupalla kof loal meoa, A falkom tiana ku in liyeyuk.

20 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke. Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.

Ke kolyuk lun Moses ac Aaron, Kom kolla mwet lom oana sie shepherd.