Psaltaren 77
1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.
Iyikkisko ti umawag iti Dios, umawagakto iti Dios babaen iti timekko ket denggennakto ti Diosko.
2 Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
Binirokko ti Apo iti aldaw ti pannakariribukko; inngatok dagiti imak iti rabii, ket saanda a mabannog. Saanko a kayat a maliwliwa.
3 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
Pinanpanunotko ti Dios iti panagasugko; pinanpanunotko ti maipapan kenkuana iti panagkapsutko. (Selah)
4 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)
Pinagtalinaedmo a nakamulagat dagiti matak; saanak a makasao gapu iti pannakariribukko.
5 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
Pinanpanunotko dagiti aldaw a naglabas, maipanggep kadagiti panawen iti napalabas.
6 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
Iti rabii, linagipko ti kanta a kinantak iti naminsan. Inam-amirisko a nalaing ken pinadasko nga awaten iti napasamak.
7 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
Agnanayonto kadi a laksidennak ti Apo? Saannakto kadi a pulos manen a kaasian?
8 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
Agnanayonto kadi a mapukaw ti kinapudnona iti tulagna? Agnanayonto kadi a saan a matungpal ti karina?
9 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
Nalipatan kadin ti Dios ti mangparabur. Pinagsardeng kadi ti pungtotna ti kinamanangngaasina? (Selah)
10 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)
Kinunak, “Daytoy ti pagladingitak: awanen kadatayo ti makannawan nga ima ti Mannakabalin-amin.
11 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
Ngem laglagipekto dagiti ar-aramidmo, O Yahweh; Saanto nga iwaksi iti panunotko dagiti nakaskasdaaw nga inaramidmo idi.
12 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
Amirisekto a nalaing amin dagiti inaramidmo ken utobekto dagidiay.
13 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
Nasantoan ti wagasmo O Dios; ania a dios ti pakaiyaspingan ti naindaklan a Diosmi?
14 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
Sika ti Dios nga agar-aramid kadagiti nakakaskasdaaw; imparangarangmo ti pigsam kadagiti tattao.
15 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
Pinagballigim dagiti tattaom babaen iti naindaklan a pannakabalinmo — dagiti kaputotan da Jacob ken ni Jose. (Selah)
16 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)
Nakitadaka dagiti danum, O Dios; nakitadaka dagiti danum, ket nagbutengda; nagtigerger ti kaadalman a paset ti baybay.
17 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
Nangibuyat dagiti ulep iti danum; naggurruod ti tangatang, naggilap dagiti panam.
18 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
Ti kasla gurruod a timekmo ket nangngegan iti angin, ti kimat ket sinilnaganna ti lubong; ti daga ket nagkintayeg ken naggungon.
19 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
Ti danam ket limmabas iti baybay ken ti dalanmo kadagiti dadakkel a danum, ngem saan a makita dagiti tugotmo.
20 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke. Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.
Indauloam a kasla arban dagiti tattaom, babaen kada Moises ken Aaron.
