Psaltaren 77

1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.

Ein Psalm Assaphs für Jeduthun, vorzusingen. Ich schreie mit meiner Stimme zu Gott; zu Gott schreie ich, und er erhöret mich.

2 Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

In der Zeit meiner Not suche ich den HERRN; meine Hand ist des Nachts ausgereckt und läßt nicht ab; denn meine Seele will sich nicht trösten lassen.

3 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

Wenn ich betrübt bin, so denke ich an Gott; wenn mein Herz in Ängsten ist; so rede ich. (Sela)

4 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)

Meine Augen hältst du, daß sie wachen; ich bin so ohnmächtig, daß ich nicht reden kann.

5 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

Ich denke der alten Zeit, der vorigen Jahre.

6 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

Ich denke des Nachts an mein Saitenspiel und rede mit meinem Herzen; mein Geist muß forschen.

7 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

Wird denn der HERR ewiglich verstoßen und keine Gnade mehr erzeigen?

8 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

Ist's denn ganz und gar aus mit seiner Güte? und hat die Verheißung ein Ende?

9 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

Hat denn Gott vergessen, gnädig zu sein, und seine Barmherzigkeit vor Zorn verschlossen? (Sela)

10 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)

Aber doch sprach ich: Ich muß das leiden; die rechte Hand des Höchsten kann alles ändern.

11 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

Darum gedenk ich an die Taten des HERRN; ja, ich gedenke an deine vorigen Wunder

12 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

und rede von allen deinen Werken und sage von deinem Tun.

13 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

Gott dein Weg ist heilig. Wo ist so ein mächtiger Gott, als du, Gott, bist?

14 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

Du bist der Gott, der Wunder tut; du hast deine Macht beweiset unter den Völkern.

15 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

Du hast dein Volk erlöset gewaltiglich, die Kinder Jakobs und Josephs. (Sela)

16 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)

Die Wasser sahen dich, Gott; die Wasser sahen dich und ängsteten sich, und die Tiefen tobeten.

17 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

Die dicken Wolken gossen Wasser; die Wolken donnerten, und die Strahlen führen daher.

18 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

Es donnerte im Himmel; deine Blitze leuchteten auf dem Erdboden; das Erdreich regte sich und bebete davon.

19 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

Dein Weg war im Meer und dein Pfad in großen Wassern, und man spürete doch deinen Fuß nicht.

20 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke. Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.