Psaltaren 77
1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.
Dem Sangmeister Jedutun zum Vortrag übergeben. Ein Psalm Asafs.
2 Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
Laut will ich schrein zu Elohim; / Laut ruf ich zu Elohim, daß er mich höre.
3 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
Zur Zeit meiner Not sucht ich Adonái. / Meine Hand hat sich zu ihm ausgestreckt / Und ist nicht erschlafft; / Meine Seele will sich nicht trösten lassen.
4 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)
Gedenk ich Elohims, so muß ich seufzen; / Sinne ich nach, so verzagt mein Geist. (Sela)
5 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
Du hast meine Augen wach gehalten; / Ich war zerschlagen und konnte nicht reden.
6 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
Da gedachte ich denn der alten Zeit, / Der längst entschwundenen Jahre.
7 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
Dacht ich des Nachts an mein Saitenspiel, / So klagte ich tief, / Und grübelnd fragte mein Geist:
8 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
"Wird denn Adonái auf ewig verstoßen / Und nimmer wieder gnädig sein?
9 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
Ist denn seine Huld auf immer dahin, / Ist's mit der Verheißung für allzeit aus?
10 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)
Hat Gott vergessen, gnädig zu sein, / Oder sein Erbarmen in Zorn verschlossen?" (Sela)
11 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
Da dacht ich denn: "Mein Leiden ist dies, / Daß die Rechte des Höchsten sich hat geändert."
12 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
Ich gedenke der Taten Jahs, / Ja, ich gedenke, wie du / So wunderbar seit der Vorzeit gewaltet.
13 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
Ich will sinnen über all dein Tun / Und dein herrliches Wirken erwägen.
14 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
Elohim, dein Weg ist erhaben! / Wo ist ein Gott, groß wie Elohim?
15 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
Du bist der Gott, der Wunder tut, / Unter den Völkern hast du deine Macht offenbart.
16 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)
Du hast mit Kraft dein Volk erlöst, / Die Söhne Jakobs und Josefs. (Sela)
17 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
Die Wasser sahen dich, Elohim, / Die Wasser sahen dich und bebten, / Auch die Tiefen erzitterten.
18 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
Die Wolken ergossen Wasser, / Der Donner krachte aus dem Gewölk, / Und deine Pfeile flogen umher.
19 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
Dein Donner dröhnte im Wirbelwind; / Blitze erhellten das Erdenrund, / Es wankte und bebte die Erde.
20 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke. Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.
Im Meer ging dein Weg dahin / Und dein Pfad durch mächtige Wasser. / Doch deine Spuren sah man nicht. Wie Schafe hast du dein Volk geleitet / Durch Moses und Aarons Hand.
