Psaltaren 77
1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.
To the chief Musician, to Jeduthun, A Psalm of Asaph. I cried to God with my voice, [even] to God with my voice; and he gave ear to me.
2 Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
In the day of my trouble I sought the LORD: my sore ran in the night, and ceased not: my soul refused to be comforted.
3 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
I remembered God, and was troubled: I complained, and my spirit was overwhelmed. (Selah)
4 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)
Thou holdest my eyes waking: I am so troubled that I cannot speak.
5 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
I have considered the days of old, the years of ancient times.
6 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
I call to remembrance my song in the night: I commune with my own heart: and my spirit made diligent search.
7 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
Will the LORD cast off for ever? and will he be favorable no more?
8 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
Is his mercy wholly gone for ever? doth [his] promise fail for evermore?
9 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
Hath God forgotten to be gracious? hath he in anger shut up his tender mercies? (Selah)
10 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)
And I said, This [is] my infirmity: [but I will remember] the years of the right hand of the Most High.
11 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
I will remember the works of the LORD: surely I will remember thy wonders of old.
12 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
I will meditate also of all thy work, and talk of thy doings.
13 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
Thy way, O God, [is] in the sanctuary: who [is so] great a God as [our] God!
14 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
Thou [art] the God that doest wonders: thou hast declared thy strength among the people.
15 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
Thou hast with [thy] arm redeemed thy people, the sons of Jacob and Joseph. (Selah)
16 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)
The waters saw thee, O God, the waters saw thee; they were afraid: the depths also were disturbed.
17 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
The clouds poured out water: the skies sent out a sound: thy arrows also went abroad.
18 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
The voice of thy thunder [was] in the heaven: the lightnings lightened the world: the earth trembled and shook.
19 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
Thy way [is] in the sea, and thy path in the great waters, and thy footsteps are not known.
20 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke. Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.
Thou leddest thy people like a flock by the hand of Moses and Aaron.
