< Psaltaren 77 >
1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.
I cried unto God with my voice, even unto God with my voice; and he gave ear unto me.
2 Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
In the day of my trouble I sought the Lord: my sore ran in the night, and ceased not: my soul refused to be comforted.
3 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
I remembered God, and was troubled: I complained, and my spirit was overwhelmed. (Selah)
4 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)
You hold mine eyes waking: I am so troubled that I cannot speak.
5 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
I have considered the days of old, the years of ancient times.
6 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
I call to remembrance my song in the night: I commune with mine own heart: and my spirit made diligent search.
7 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
Will the Lord cast off for ever? and will he be favourable no more?
8 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
Is his mercy clean gone for ever? does his promise fail for evermore?
9 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
Has God forgotten to be gracious? has he in anger shut up his tender mercies? (Selah)
10 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)
And I said, This is my infirmity: but I will remember the years of the right hand of the most High.
11 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
I will remember the works of the LORD: surely I will remember your wonders of old.
12 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
I will meditate also of all your work, and talk of your doings.
13 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
Your way, O God, is in the sanctuary: who is so great a God as our God?
14 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
You are the God that do wonders: you have declared your strength among the people.
15 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
You have with your arm redeemed your people, the sons of Jacob and Joseph. (Selah)
16 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)
The waters saw you, O God, the waters saw you; they were afraid: the depths also were troubled.
17 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
The clouds poured out water: the skies sent out a sound: your arrows also went abroad.
18 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
The voice of your thunder was in the heaven: the lightnings lightened the world: the earth trembled and shook.
19 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
Your way is in the sea, and your path in the great waters, and your footsteps are not known.
20 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke. Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.
You led your people like a flock by the hand of Moses and Aaron.