Psaltaren 77
1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.
For the end, for Idithun, a Psalm of Asaph. I cried to the Lord with my voice, yea, my voice [was addressed] to God; and he gave heed to me.
2 Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
In the day of mine affliction I earnestly sought the Lord; [even] with my hands by night before him, and I was not deceived; my soul refused to be comforted.
3 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
I remembered God, and rejoiced; I poured out my complaint, and my soul fainted. (Pause)
4 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)
All mine enemies set a watch [against me]: I was troubled, and spoke not.
5 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
I considered the days of old, and remembered ancient years.
6 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
And I meditated; I communed with my heart by night, and diligently searched my spirit, [saying],
7 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
Will the Lord cast off for ever? and will he be well pleased no more?
8 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
Will he cut off his mercy for ever, even for ever and ever?
9 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
Will God forget to pity? or will he shut up his compassions in his wrath? (Pause)
10 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)
And I said, Now I have begun; this is the change of the right hand of the Most High.
11 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
I remembered the works of the Lord; for I will remember thy wonders from the beginning.
12 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
And I will meditate on all thy works, and will consider thy doings.
13 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
O God, thy way is in the sanctuary; who is a great God as our God?
14 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
Thou art the God that doest wonders; thou hast made known thy power among the nations.
15 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
Thou hast with thine arm redeemed thy people, the sons of Jacob and Joseph. (Pause)
16 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)
The waters saw thee, O God, the waters saw thee, and feared; and the depths were troubled.
17 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
[There was] an abundant sound of waters: the clouds uttered a voice; for thine arrows went abroad.
18 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
The voice of thy thunder was abroad, and around thy lightnings appeared to the world; the earth trembled a quaked.
19 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
Thy way is in the sea, and thy paths in many waters, and thy footsteps cannot be known.
20 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke. Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.
Thou didst guide thy people as sheep by the hand of Moses and Aaron.
