Psaltaren 77

1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.

Zborovođi. Po Jedutunu. Asafov. Psalam. Glasom svojim Bogu vapijem, glas mi se Bogu diže i on me čuje.

2 Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

U dan nevolje tražim Gospodina, noću mi se ruka neumorno pruža k njemu, ne može se utješit' duša moja.

3 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

Spominjem se Boga i uzdišem; kad razmišljam, daha mi nestane.

4 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)

Vjeđe moje držiš, potresen sam, ne mogu govoriti.

5 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

Mislim na drevne dane i sjećam se davnih godina;

6 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

razmišljam noću u srcu, mislim, i duh moj ispituje:

7 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

“Hoće li Gospodin odbaciti zauvijek i hoće li ikad još biti milostiv?

8 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

Je li njegova dobrota minula zauvijek, njegovo obećanje propalo za sva pokoljenja?

9 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

Zar Bog je zaboravio da se smiluje, ili je gnjevan zatvorio smilovanje svoje?”

10 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)

I govorim: “Ovo je bol moja: promijenila se desnica Višnjega.”

11 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

Spominjem se djela Jahvinih, sjećam se tvojih pradavnih čudesa.

12 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

Promatram sva djela tvoja, razmatram ono što si učinio.

13 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

Svet je tvoj put, o Bože: koji je bog tako velik kao Bog naš?

14 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

Ti si Bog koji čudesa stvaraš, na pucima si pokazao silu svoju.

15 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

Mišicom si izbavio narod svoj, sinove Jakovljeve i Josipove.

16 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)

Vode te ugledaše, Bože, ugledaše te vode i ustuknuše, bezdani se uzburkaše.

17 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

Oblaci prosuše vode, oblaci zatutnjiše gromom i tvoje strijele poletješe.

18 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

Grmljavina tvoja u vihoru zaori, munje rasvijetliše krug zemaljski, zemlja se zatrese i zadrhta.

19 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

Kroz more put se otvori tebi i tvoja staza kroz vode goleme, a tragova tvojih nitko ne vidje.

20 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke. Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.

Ti si svoj narod vodio kao stado rukama Mojsija i Arona.