Psaltaren 77
1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.
Jeduthun te aka mawt ham Asaph kah Jeduthun tingtoenglung Pathen taengah ka ol ka huel tih ka pang. Pathen taengah ka ol ka huel tih kai taengla a hna han kaeng.
2 Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
Ka citcai tue vaengah ka Boeipa ka toem. Khoyin ah ka ban ka lam tih kha tlaih pawh. Ka hinglu hloep ham a aal.
3 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
Pathen ka ngaidam tih ka ko. Lolmang ka taeng vaengah ka mueihla rhae.
4 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)
Ka mikhmuh ah miklung nan buem tih kai n'cahoeh he ka thui lek pawh. (Selah)
5 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
Khosuen hlamat kum kah khohnin te ka poek.
6 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
Khoyin ah ka rhotoeng ka ngaidam. Ka thinko ah lolmang ka taeng tih ka mueihla a sat.
7 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
Ka Boeipa loh kumhal duelam nim n'hlahpham vetih koekthoek kan doe bal eh ti voel pawt nim?
8 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
A sitlonah loh a yoeyah la a toeng vetih a olkhueh loh cadilcahma phoeikah cadilcahma ham bawtpat pawn a ya?
9 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
Pathen loh sitlohthamlam ham a hnilh tih a haidamnah te thintoek loh a uep bal nim? (Selah)
10 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)
Ka nue coeng ka ti vaengah he Khohni kah bantang kut loh n'talh.
11 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
BOEIPA kah khoboe tah ka ngaidam rhoe ka ngaidam pai tih hlamat lamkah na khobaerhambae khaw ka ngaidam.
12 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
Te dongah na bisai boeih te ka thuep vetih na bibi boeih te lolmang ka taeng puei ni.
13 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
Pathen namah kah longpuei cim ah mebang pathen lae Pathen bangla aka tanglue bal?
14 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
“Khobaerhambae aka saii Pathen namah loh pilnam rhoek taengah na sarhi khaw na tueng sak.
15 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
Na pilnam Jakob neh Joseph koca te bantha neh na tlan. (Selah)
16 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)
Tui rhoek loh Pathen namah m'hmuh uh. Tui rhoek loh namah m'hmuh uh vaengah kilkul uh tih a laedil pataeng tlai.
17 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
Khomai loh tui han hawk. Khomong khaw a ol hum. Na thaltang rhoek khaw thui.
18 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
Humhae khui lamkah na khohum ol ah rhaek la phaa tih lunglai khaw tlai coeng, diklai khaw hinghuen coeng.
19 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
Tuitunli dongkah na longpuei neh tui puei dongah khaw na lamkat patoeng, lamkat patoeng om dae na kholaeh ming uh pawh.
20 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke. Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.
Na pilnam te Moses kut, Aaron kut neh tuping bangla na mawt.
