Psaltaren 77

1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.

Alang sa pangulong musikero; sunod sa istilo ni Jedutun. Ang salmo ni Asaf. Magtawag ako sa Dios uban sa akong tingog; tawgon ko ang Dios uban sa akong tingog, ug ang akong Dios makadungog kanako.

2 Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

Sa adlaw sa akong kalisdanan nangita ako sa Ginoo; sa kagabhion akong gibayaw ang akong mga kamot, ug dili gayod kini makapoyan. Midumili ang akong kalag nga mahupay.

3 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

Naghunahuna ako sa Dios sa dihang ako nag-agulo; naghunahuna ako kaniya sa dihang ako naluya. (Selah)

4 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)

Imong giablihan ang akong mga mata; dili ako makasulti sa hilabihang kalibog.

5 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

Naghunahuna ako sa nangaging mga adlaw, mahitungod sa mga adlaw nga dugay nang milabay.

6 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

Sa kagabhion nahinumdoman ko ang usa ka awit nga kaniadto akong giawit. Gipamalandongan ko pag-ayo ug gisulayan sa pagsabot kung unsa ang nahitabo.

7 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

Isalikway ba ako sa Dios sa kahangtoran? Dili na ba siya magpakita kanako ug pabor?

8 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

Ang iya bang pagkamatinud-anon sa kasabotan mawala na sa hingpit? Napakyas ba ang iyang saad sa kahangtoran?

9 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

Nakalimot ba ang Dios nga magmaluluy-on? Nasirad-an na ba sa iyang kapungot ang iyang kahangawa? (Selah)

10 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)

Miingon ako, “Mao kini ang akong kagul-anan: ang pagkausab sa tuong kamot sa Labing Halangdon nganhi kanato.”

11 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

Apan akong hinumdoman ang imong mga buhat, O Yahweh; hunahunaon ko ang imong kahibulongan nga mga buhat kaniadto.

12 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

Pamalandongan ko ang imong mga buhat ug pagahunahunaon ko kini.

13 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

Ang imong pamaagi, O Dios, balaan; unsa nga dios ang ikatandi sa atong bantogang Dios?

14 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

Ikaw ang Dios nga naghimo sa mga kahibulongan; gipakita mo sa katawhan ang imong kusog.

15 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

Gihatagan mo ug kadaogan ang imong katawhan pinaagi sa imong dakong gahom— ang mga kaliwat ni Jacob ug ni Jose. (Selah)

16 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)

Ang katubigan nakakita kanimo, O Dios; ang katubigan nakakita kanimo, ug nangahadlok (sila) ang kinahiladman nangurog.

17 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

Ang mga panganod nagbubo ug tubig; ang mapanganorong kawanangan naghatag ug tingog; ang imong mga pana nanagpanglupad.

18 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

Ang imong gadalugdog nga tingog madungog diha sa hangin; ang kilat midan-ag sa kalibotan, ang yuta mikurog ug nauyog.

19 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

Ang imong dalan diha sa dagat ug ang imong agianan diha sa dagkong mga tubig, apan ang imong mga tunob dili makita.

20 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke. Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.

Gigiyahan mo ang imong katawhan sama sa panon pinaagi sa kamot ni Moises ug ni Aaron.