Psaltaren 75

1 För sångmästaren; »Fördärva icke»; en psalm, en sång av Asaf.

En Psalm och visa Assaphs, att han icke förgicks, till att föresjunga. Vi tacke dig, Gud, vi tacke dig, och förkunne din under, att ditt Namn så när är.

2 Vi tacka dig, o Gud, vi tacka dig. Ditt namn är oss nära; man förtäljer dina under.

Ty i sinom tid skall jag rätt döma.

3 »Om jag än bidar min tid, så dömer jag dock rätt.

Jorden bäfvar, och alle de derpå bo; men jag håller hennes pelare stadiga. (Sela)

4 Om än jorden är i upplösning med alla som bo därpå, så håller dock jag dess pelare stadiga.» (Sela)

Jag sade till de stortaliga: Berömmer eder icke så; och till de ogudaktiga: Trugens icke uppå välde;

5 Jag säger till de övermodiga: »Varen icke övermodiga», och till de ogudaktiga: »Upphöjen ej hornet.»

Trugens icke så fast uppå edart välde; taler icke så halsstyft.

6 Ja, upphöjen icke så högt edert horn, talen ej så hårdnackat vad fräckt är.

Det hafver ingen nöd hvarken af östan eller vestan, eller af de berg i öknene.

7 Ty icke från öster eller väster, ej heller från bergsöknen kommer hjälpen;

Ty Gud är domare; denna förnedrar han, och den andra upphöjer han.

8 nej, Gud är den som dömer; den ene ödmjukar han, den andre upphöjer han.

Ty Herren hafver en skål i handene, och med starkt vin fullt inskänkt, och skänker derutaf; men de ogudaktige måste alle dricka, och utsupa dräggena.

9 Ty en kalk är i HERRENS hand, den skummar av vin och är full av tillblandad dryck, och han skänker i därav; sannerligen, alla ogudaktiga på jorden måste dricka dess drägg i botten.

Men jag vill förkunna evinnerliga, och lofsjunga Jacobs Gudi;

10 Men jag skall förkunna det evinnerligen, jag skall lovsjunga Jakobs Gud. Och de ogudaktigas alla horn skall jag få hugga av; men den rättfärdiges horn skola varda upphöjda.

Och vill sönderbryta allt de ogudaktigas våld; att de rättfärdigas välde skall upphöjdt varda.