Psaltaren 75

1 För sångmästaren; »Fördärva icke»; en psalm, en sång av Asaf.

Je kapina komui, Main Kot, je kapina komui, pwe mar omui me koren, o omui manaman akan kaloki jili due.

2 Vi tacka dig, o Gud, vi tacka dig. Ditt namn är oss nära; man förtäljer dina under.

Pwe ni a anjau I pan wiada kapun pun.

3 »Om jag än bidar min tid, så dömer jag dock rätt.

Jap o tou a kan kin rerer; a I kin kolekol a ur akan.

4 Om än jorden är i upplösning med alla som bo därpå, så håller dock jag dess pelare stadiga.» (Sela)

I indan me aklapalap akan: Komail der aklapalap! O on me doo jan Kot akan: Komail der keleki omail manaman!

5 Jag säger till de övermodiga: »Varen icke övermodiga», och till de ogudaktiga: »Upphöjen ej hornet.»

Komail der kaileilada mon omial, komail der kokaia jued ni omail aklapalap.

6 Ja, upphöjen icke så högt edert horn, talen ej så hårdnackat vad fräckt är.

Pwe jota jauajpa jan ni maj en lan de kapin lan, de jan nana en jap tan.

7 Ty icke från öster eller väster, ej heller från bergsöknen kommer hjälpen;

Pwe Kot, me kin kadeikada, o me kin kajapwilidi amen, o kajapwilada amen.

8 nej, Gud är den som dömer; den ene ödmjukar han, den andre upphöjer han.

Pwe dal eu mi nan lim en Ieowa, me dir en wain kelail, me a kotin kodidodie; a me doo jan Kot akan karoj nan jappa pan nim jan, o re pan nimala moroke.

9 Ty en kalk är i HERRENS hand, den skummar av vin och är full av tillblandad dryck, och han skänker i därav; sannerligen, alla ogudaktiga på jorden måste dricka dess drägg i botten.

A I pan padapadak kokolata, o kaulion Kot en Iakop.

10 Men jag skall förkunna det evinnerligen, jag skall lovsjunga Jakobs Gud. Och de ogudaktigas alla horn skall jag få hugga av; men den rättfärdiges horn skola varda upphöjda.

I pan kawela mana en me doo jan Kot akan karoj, a mana en me pun kan pan kakairida.