< Psaltaren 75 >
1 För sångmästaren; »Fördärva icke»; en psalm, en sång av Asaf.
In finem, Ne corrumpas, Psalmus Cantici Asaph. Confitebimur tibi Deus: confitebimur, et invocabimus nomen tuum. Narrabimus mirabilia tua:
2 Vi tacka dig, o Gud, vi tacka dig. Ditt namn är oss nära; man förtäljer dina under.
cum accepero tempus, ego iustitias iudicabo.
3 »Om jag än bidar min tid, så dömer jag dock rätt.
Liquefacta est terra, et omnes qui habitant in ea: ego confirmavi columnas eius.
4 Om än jorden är i upplösning med alla som bo därpå, så håller dock jag dess pelare stadiga.» (Sela)
Dixi iniquis: Nolite inique agere: et delinquentibus: Nolite exaltare cornu:
5 Jag säger till de övermodiga: »Varen icke övermodiga», och till de ogudaktiga: »Upphöjen ej hornet.»
Nolite extollere in altum cornu vestrum: nolite loqui adversus Deum iniquitatem.
6 Ja, upphöjen icke så högt edert horn, talen ej så hårdnackat vad fräckt är.
Quia neque ab Oriente, neque ab Occidente, neque a desertis montibus:
7 Ty icke från öster eller väster, ej heller från bergsöknen kommer hjälpen;
quoniam Deus iudex est. Hunc humiliat, et hunc exaltat:
8 nej, Gud är den som dömer; den ene ödmjukar han, den andre upphöjer han.
quia calix in manu Domini vini meri plenus misto. Et inclinavit ex hoc in hoc: verumtamen fæx eius non est exinanita: bibent omnes peccatores terræ.
9 Ty en kalk är i HERRENS hand, den skummar av vin och är full av tillblandad dryck, och han skänker i därav; sannerligen, alla ogudaktiga på jorden måste dricka dess drägg i botten.
Ego autem annunciabo in sæculum: cantabo Deo Iacob.
10 Men jag skall förkunna det evinnerligen, jag skall lovsjunga Jakobs Gud. Och de ogudaktigas alla horn skall jag få hugga av; men den rättfärdiges horn skola varda upphöjda.
Et omnia cornua peccatorum confringam: et exaltabuntur cornua iusti.