Psaltaren 75

1 För sångmästaren; »Fördärva icke»; en psalm, en sång av Asaf.

Dem Vorsänger. «Verdirb nicht.» Ein Psalmlied, von Asaph. Wir danken dir, o Gott, wir danken dir, und die mit deinem Namen vertraut sind, erzählen deine Wunder!

2 Vi tacka dig, o Gud, vi tacka dig. Ditt namn är oss nära; man förtäljer dina under.

«Wenn ich finde, daß die Zeit dafür da ist, so werde ich recht richten.

3 »Om jag än bidar min tid, så dömer jag dock rätt.

Mag die Erde zittern und alle ihre Bewohner: Ich habe ihre Säulen festgestellt.» (Pause)

4 Om än jorden är i upplösning med alla som bo därpå, så håller dock jag dess pelare stadiga.» (Sela)

Ich sprach zu den Übermütigen: Seid nicht übermütig! und zu den Gottlosen: Erhebet nicht das Horn!

5 Jag säger till de övermodiga: »Varen icke övermodiga», och till de ogudaktiga: »Upphöjen ej hornet.»

Erhebet nicht gar so hoch euer Horn, redet nicht mit frech emporgerecktem Hals!

6 Ja, upphöjen icke så högt edert horn, talen ej så hårdnackat vad fräckt är.

Denn weder vom Aufgang noch vom Niedergang, noch von der Wüste her kommt Erhöhung;

7 Ty icke från öster eller väster, ej heller från bergsöknen kommer hjälpen;

sondern Gott ist Richter, der den einen erniedrigt, den andern erhöht.

8 nej, Gud är den som dömer; den ene ödmjukar han, den andre upphöjer han.

Denn der HERR hat einen Becher in der Hand, der ist mit schäumendem Würzwein gefüllt; davon schenkt er ein; sogar die Hefen davon müssen schlürfen und trinken alle Gottlosen auf Erden.

9 Ty en kalk är i HERRENS hand, den skummar av vin och är full av tillblandad dryck, och han skänker i därav; sannerligen, alla ogudaktiga på jorden måste dricka dess drägg i botten.

Ich aber will allezeit frei bekennen; dem Gott Jakobs will ich lobsingen;

10 Men jag skall förkunna det evinnerligen, jag skall lovsjunga Jakobs Gud. Och de ogudaktigas alla horn skall jag få hugga av; men den rättfärdiges horn skola varda upphöjda.

und alle Hörner der Gottlosen will ich abhauen; aber die Hörner des Gerechten sollen erhoben werden!