< Psaltaren 75 >

1 För sångmästaren; »Fördärva icke»; en psalm, en sång av Asaf.
Dem Musikmeister, nach (der Singweise = Melodie) »Vertilge nicht«; ein Psalm von Asaph, ein Lied. Wir preisen dich, Gott, wir preisen!
2 Vi tacka dig, o Gud, vi tacka dig. Ditt namn är oss nära; man förtäljer dina under.
»Wenn ich die Zeit gekommen erachte, dann halte ich gerechtes Gericht.
3 »Om jag än bidar min tid, så dömer jag dock rätt.
Mag wanken die Erde mit allen ihren Bewohnern: ich bin’s, der ihre Säulen festgestellt. (SELA)
4 Om än jorden är i upplösning med alla som bo därpå, så håller dock jag dess pelare stadiga.» (Sela)
Ich rufe den Stolzen zu: ›Seid nicht stolz!‹ und den Frevlern: ›Hebt den Kopf nicht hoch!
5 Jag säger till de övermodiga: »Varen icke övermodiga», och till de ogudaktiga: »Upphöjen ej hornet.»
Hebt euren Kopf nicht gar so hoch, redet nicht vermessen mit gerecktem Hals!‹« –
6 Ja, upphöjen icke så högt edert horn, talen ej så hårdnackat vad fräckt är.
Denn nicht vom Aufgang (der Sonne) noch vom Niedergang und nicht von der Wüste her kommt die Erhöhung;
7 Ty icke från öster eller väster, ej heller från bergsöknen kommer hjälpen;
nein, Gott ist’s, der da richtet: diesen erniedrigt und jenen erhöht er.
8 nej, Gud är den som dömer; den ene ödmjukar han, den andre upphöjer han.
Denn ein Becher ist in der Hand des HERRN mit schäumendem Wein, voll von berauschender Mischung; und er schenkt daraus ein: sogar die Hefen davon müssen schlürfen und trinken alle Frevler der Erde.
9 Ty en kalk är i HERRENS hand, den skummar av vin och är full av tillblandad dryck, och han skänker i därav; sannerligen, alla ogudaktiga på jorden måste dricka dess drägg i botten.
Ich aber will das ewig verkünden, will lobsingen dem Gotte Jakobs;
10 Men jag skall förkunna det evinnerligen, jag skall lovsjunga Jakobs Gud. Och de ogudaktigas alla horn skall jag få hugga av; men den rättfärdiges horn skola varda upphöjda.
und alle Hörner der Frevler will ich abhaun, doch die Hörner der Gerechten sollen erhöht sein.

< Psaltaren 75 >