< Psaltaren 75 >
1 För sångmästaren; »Fördärva icke»; en psalm, en sång av Asaf.
Zborovođi. Po napjevu “Ne razori!” Psalam. Asafov. Pjesma. Slavimo te, Bože, slavimo i zazivamo ime tvoje, pripovijedamo čudesa tvoja.
2 Vi tacka dig, o Gud, vi tacka dig. Ditt namn är oss nära; man förtäljer dina under.
“Kad odredim vrijeme, sudit ću po pravu.
3 »Om jag än bidar min tid, så dömer jag dock rätt.
Pa neka se strese zemlja sa stanovnicima svojim, ja sam učvrstio stupove njezine.”
4 Om än jorden är i upplösning med alla som bo därpå, så håller dock jag dess pelare stadiga.» (Sela)
Drznike opominjem: “Ne budite drski!” bezbožnike: “Ne budite tako rogati!”
5 Jag säger till de övermodiga: »Varen icke övermodiga», och till de ogudaktiga: »Upphöjen ej hornet.»
Ne dižite roga svog protiv Neba, nemojte govoriti drsko na Boga!
6 Ja, upphöjen icke så högt edert horn, talen ej så hårdnackat vad fräckt är.
Jer niti sa istoka niti sa zapada, niti iz pustinje niti sa bregova ...
7 Ty icke från öster eller väster, ej heller från bergsöknen kommer hjälpen;
Bog je koji sudi: ovoga snizuje, onog uzvisuje!
8 nej, Gud är den som dömer; den ene ödmjukar han, den andre upphöjer han.
Jer je u Jahvinoj ruci pehar pun vina pjenušava, začinjena mirisnim travama; iz njega on napaja, do taloga će ga iskapiti i ispiti svi zlotvori svijeta.
9 Ty en kalk är i HERRENS hand, den skummar av vin och är full av tillblandad dryck, och han skänker i därav; sannerligen, alla ogudaktiga på jorden måste dricka dess drägg i botten.
A ja ću klicati dovijeka, pjevat ću Bogu Jakovljevu.
10 Men jag skall förkunna det evinnerligen, jag skall lovsjunga Jakobs Gud. Och de ogudaktigas alla horn skall jag få hugga av; men den rättfärdiges horn skola varda upphöjda.
Rogove ću polomiti bezbožniku, a pravednik će podići glavu.