Psaltaren 74
1 En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?
Ó Deus, porque nos rejeitaste para sempre? Porque se accende a tua ira contra as ovelhas do teu pasto?
2 Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.
Lembra-te da tua congregação que compraste desde a antiguidade, da vara da tua herança que remiste, este monte de Sião, em que habitaste.
3 Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.
Levanta os teus pés para as perpetuas assolações, para tudo o que o inimigo tem feito de mal no sanctuario.
4 Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.
Os teus inimigos bramam no meio das tuas synagogas; põem n'ellas as suas insignias por signaes.
5 Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.
Cada qual se fez afamado, conforme levantara o machado contra a espessura do arvoredo.
6 Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.
Mas agora toda a obra entalhada por uma vez quebram com machados e martellos.
7 De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.
Lançaram fogo no teu sanctuario; profanaram, derribando-a até ao chão, a morada do teu nome.
8 De hava sagt i sina hjärtan: »Vi vilja alldeles kuva dem.» Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.
Disseram nos seus corações: Despojemol-os d'uma vez. Queimaram todas as synagogas de Deus na terra.
9 Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.
Já não vemos os nossos signaes, já não ha propheta: nem ha entre nós alguem que saiba até quando isto durara.
10 Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?
Até quando, ó Deus, nos affrontará o adversario? Blasphemará o inimigo o teu nome para sempre?
11 Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.
Porque retiras a tua mão, a saber, a tua dextra? tira-a de dentro do teu seio, e consome-os.
12 Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.
Todavia Deus é o meu Rei desde a antiguidade, obrando a salvação no meio da terra.
13 Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.
Tu dividiste o mar pela tua força; quebrantaste as cabeças dos dragões nas aguas.
14 Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.
Fizeste em pedaços as cabeças do leviathan, e o déste por mantimento aos habitantes do deserto.
15 Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.
Fendeste a fonte e o ribeiro: seccaste os rios impetuosos.
16 Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.
Teu é o dia e tua é a noite: preparaste a luz e o sol.
17 Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.
Estabeleceste todos os limites da terra; verão e inverno tu os formaste.
18 Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
Lembra-te d'isto: que o inimigo affrontou ao Senhor, e que um povo louco blasphemou o teu nome.
19 Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.
Não entregues ás feras a alma da tua rola: não te esqueças para sempre da vida dos teus afflictos.
20 Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.
Attende ao teu concerto; pois os logares tenebrosos da terra estão cheios de moradas de crueldade.
21 Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.
Oh, não volte envergonhado o opprimido: louvem o teu nome o afflicto e o necessitado.
22 Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.
Levanta-te, ó Deus, pleiteia a sua propria causa; lembra-te da affronta que o louco te faz cada dia.
23 Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.
Não te esqueças dos gritos dos teus inimigos: o tumulto d'aquelles que se levantam contra ti augmenta continuamente.
