< Psaltaren 74 >
1 En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?
O Dio, perché ci respingi per sempre, perché divampa la tua ira contro il gregge del tuo pascolo? Maskil. Di Asaf.
2 Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.
Ricordati del popolo che ti sei acquistato nei tempi antichi. Hai riscattato la tribù che è tuo possesso, il monte Sion, dove hai preso dimora.
3 Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.
Volgi i tuoi passi a queste rovine eterne: il nemico ha devastato tutto nel tuo santuario.
4 Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.
Ruggirono i tuoi avversari nel tuo tempio, issarono i loro vessilli come insegna.
5 Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.
Come chi vibra in alto la scure nel folto di una selva,
6 Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.
con l'ascia e con la scure frantumavano le sue porte.
7 De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.
Hanno dato alle fiamme il tuo santuario, hanno profanato e demolito la dimora del tuo nome;
8 De hava sagt i sina hjärtan: »Vi vilja alldeles kuva dem.» Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.
pensavano: «Distruggiamoli tutti»; hanno bruciato tutti i santuari di Dio nel paese.
9 Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.
Non vediamo più le nostre insegne, non ci sono più profeti e tra di noi nessuno sa fino a quando...
10 Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?
Fino a quando, o Dio, insulterà l'avversario, il nemico continuerà a disprezzare il tuo nome?
11 Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.
Perché ritiri la tua mano e trattieni in seno la destra?
12 Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.
Eppure Dio è nostro re dai tempi antichi, ha operato la salvezza nella nostra terra.
13 Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.
Tu con potenza hai diviso il mare, hai schiacciato la testa dei draghi sulle acque.
14 Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.
Al Leviatàn hai spezzato la testa, lo hai dato in pasto ai mostri marini.
15 Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.
Fonti e torrenti tu hai fatto scaturire, hai inaridito fiumi perenni.
16 Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.
Tuo è il giorno e tua è la notte, la luna e il sole tu li hai creati.
17 Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.
Tu hai fissato i confini della terra, l'estate e l'inverno tu li hai ordinati.
18 Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
Ricorda: il nemico ha insultato Dio, un popolo stolto ha disprezzato il tuo nome.
19 Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.
Non abbandonare alle fiere la vita di chi ti loda, non dimenticare mai la vita dei tuoi poveri.
20 Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.
Sii fedele alla tua alleanza; gli angoli della terra sono covi di violenza.
21 Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.
L'umile non torni confuso, l'afflitto e il povero lodino il tuo nome.
22 Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.
Sorgi, Dio, difendi la tua causa, ricorda che lo stolto ti insulta tutto il giorno.
23 Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.
Non dimenticare lo strepito dei tuoi nemici; il tumulto dei tuoi avversari cresce senza fine.