Psaltaren 74

1 En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?

Hymne d'Asaph. Pourquoi, ô Dieu, rejettes-tu toujours, ta colère fume-t-elle sur le troupeau dont tu es le pasteur?

2 Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.

Aie souvenir de ton peuple que tu acquis autrefois, réclamas comme ta tribu d'héritage, de la montagne de Sion, où tu fixas ta demeure!

3 Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.

Dirige tes pas vers des ruines déjà vieilles! L'ennemi dévaste tout dans le Sanctuaire.

4 Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.

Tes adversaires rugissent au sein de tes parvis: c'est leur culte qu'ils érigent en culte.

5 Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.

On dirait des hommes qui lèvent et font retomber les haches dans l'épaisseur d'un bois.

6 Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.

Et ils en brisent déjà les sculptures, sous les cognées et les marteaux à la fois.

7 De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.

Ils mettent en feu ton Sanctuaire; sacrilèges ils renversent la demeure de ton nom.

8 De hava sagt i sina hjärtan: »Vi vilja alldeles kuva dem.» Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.

Ils disent en leur cœur: « Accablons-les tous ensemble! » Ils brûlent dans le pays tous les saints lieux d'assemblée.

9 Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.

Nous ne voyons plus notre culte, il n'y a plus de prophète, nous n'avons personne qui sache jusques à quand…!

10 Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?

Jusques à quand, ô Dieu, l'ennemi sera-t-il insultant? Toujours l'ennemi méprisera-t-il ton nom?

11 Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.

Pourquoi retires-tu ta main et ta droite? Tire-la de ton sein, et extermine!

12 Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.

Cependant Dieu est mon Roi dès les temps de jadis, opérant des délivrances dans le sein du pays.

13 Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.

Par ta puissance tu entr'ouvris la mer, tu brisas les têtes des dragons dans ses eaux.

14 Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.

Tu fracassas les têtes des Léviathans, et les livras en proie aux hôtes du désert.

15 Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.

Tu fis jaillir des sources et des torrents, tu desséchas des fleuves qui ne tarissent jamais.

16 Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.

A toi est le jour, et à toi la nuit; tu disposas les luminaires et le soleil.

17 Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.

Tu as placé toutes les bornes de la terre; l'été et l'hiver, c'est toi qui les as faits.

18 Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.

Souviens-t'en: l'ennemi outrage l'Éternel, et un peuple en délire insulte à ton nom.

19 Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.

Ne livre pas aux bêtes l'âme de ta tourterelle, et n'oublie pas pour toujours la vie de tes affligés!

20 Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.

Considère l'alliance! car les retraites du pays sont pleines de repaires de la violence.

21 Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.

Ne renvoie pas l'opprimé confus! Que l'affligé et le pauvre aient à louer ton nom!

22 Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.

Lève-toi, ô Dieu, défends ta cause! Pense aux outrages que te fait l'impie tous les jours!

23 Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.

N'oublie pas la clameur de tes ennemis, la rumeur de tes adversaires qui s'élève sans cesse.