< Psaltaren 74 >

1 En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?
Asaphin opetus. Jumala, miksis meitä niin ratki pois syökset? ja olet niin hirmuisesti vihainen sinun laitumes lampaille?
2 Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.
Muista seurakuntaas, jonkas muinen omistit ja sinulle perimiseksi lunastanut olet, Zionin vuorta, jossas asuit.
3 Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.
Tallaa heitä jaloillas, ja sysää heitä ijäiseen hävitykseen: vihollinen on raiskannut kaikki pyhässä.
4 Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.
Sinun vihollises kiljuvat sinun huoneessas, ja asettavat epäjumalansa siihen.
5 Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.
Kirveet näkyvät välkkyvän ylhäällä, niinkuin metsässä hakattaisiin,
6 Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.
Ja hakkaavat rikki kaikki hänen kuvainsa kaunistukset, sekä keihäillä että kirveillä.
7 De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.
He polttavat sinun pyhäs, ja turmelevat sinun nimes asuinsian maan päällä.
8 De hava sagt i sina hjärtan: »Vi vilja alldeles kuva dem.» Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.
He puhuvat sydämessänsä: raadelkaamme heitä ynnä; he polttavat kaikki Jumalan huoneet maalla.
9 Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.
Emme näe meidän ihmeitämme, eikä silleen prophetaa ole: ei myös ketään meidän seassamme ole, joka ymmärtää kuinka kauvan.
10 Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?
Jumala, kuinka kauvan vihamies häpäisee ja vihollinen sinun nimeäs ratki niin pilkkaa?
11 Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.
Miksis käännät pois sinun kätes? ja oikian kätes niin ratki sinun povestas?
12 Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.
Mutta Jumala on alusta minun kuninkaani, joka kaikkinaisen autuuden matkaan saattaa maan päällä.
13 Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.
Sinä hajoitat meren voimallas: sinä murennat lohikärmeiden päät vesissä.
14 Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.
Sinä murensit valaskalain päät, ja annat ne kansalle ruaksi metsän korvessa.
15 Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.
Sinä kuohutat lähteet ja virrat: sinä kuivaat väkevät kosket.
16 Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.
Päivä ja yö ovat sinun: sinä rakennat valkeuden ja auringon.
17 Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.
Sinä sovitit jokaisen maan rajat: sinä teet suven ja talven.
18 Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
Niin muista siis, että vihollinen häpäisee Herraa, ja hullu kansa pilkkaa sinun nimeäs.
19 Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.
Älä siis anna pedolle mettises sielua, ja älä niin ratki unohda sinun köyhäis joukkoa.
20 Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.
Muista liittoa; sillä maa on joka paikassa surkiasti hävitetty, ja huoneet ovat täynnä vääryyttä.
21 Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.
Älä anna köyhän mennä pois häpiällä; sillä köyhät ja raadolliset kiittävät sinun nimeäs.
22 Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.
Nouse, Jumala, ja aja asias: muista niitä häväistyksiä, jotka sinulle joka päivä hulluilta tapahtuvat.
23 Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.
Älä unohda vihollistes ääntä: sinun vainollistes meteli tulee aina suuremmaksi.

< Psaltaren 74 >