Psaltaren 74
1 En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?
A maschil of Asaph. God, why have you rejected us forever? Why does your anger burn against the sheep of your pasture?
2 Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.
Call to mind your people, whom you purchased in ancient times, the tribe whom you have redeemed to be your own heritage, and Mount Zion, where you live.
3 Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.
Come look at the complete ruins, all the damage that the enemy has done in the holy place.
4 Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.
Your adversaries roared in the middle of your appointed place; they set up their battle flags.
5 Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.
They hacked away with axes as in a thick forest.
6 Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.
They smashed and broke down all the engravings; they broke them with axes and hammers.
7 De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.
They set your sanctuary on fire; they desecrated where you live, knocking it to the ground.
8 De hava sagt i sina hjärtan: »Vi vilja alldeles kuva dem.» Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.
They said in their hearts, “We will destroy them all.” They burned up all of your meeting places in the land.
9 Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.
We do not see any more signs; there is no prophet any more, and no one among us knows how long this will last.
10 Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?
How long, God, will the enemy throw insults at you? Will the enemy blaspheme your name forever?
11 Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.
Why do you hold back your hand, your right hand? Take your right hand from your garment and destroy them.
12 Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.
Yet God has been my king from ancient times, bringing salvation on the earth.
13 Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.
You divided the sea by your strength; you smashed the heads of the sea monsters in the waters.
14 Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.
You crushed the heads of leviathan; you fed him to those living in the wilderness.
15 Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.
You broke open springs and streams; you dried up flowing rivers.
16 Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.
The day is yours, and the night is yours also; you set the sun and moon in place.
17 Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.
You have set all the borders of the earth; you have made summer and winter.
18 Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
Call to mind how the enemy hurled insults at you, Yahweh, and that a foolish people has blasphemed your name.
19 Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.
Do not give the life of your dove to a wild animal. Do not forget forever the life of your oppressed people.
20 Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.
Remember your covenant, for the dark regions of the land are full of places of violence.
21 Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.
Do not let the oppressed be turned back in shame; let the poor and oppressed praise your name.
22 Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.
Arise, God; defend your own honor; call to mind how fools insult you all day long.
23 Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.
Do not forget the voice of your adversaries or the uproar of those who continually defy you.
