Psaltaren 74
1 En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?
An Instructive Psalm. Asaph’s. Wherefore, O God, hast thou cast off utterly? Shall thine anger smoke against the flock of thine own pasturing?
2 Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.
Remember thine own assembly thou didst acquire aforetime, Thou didst redeem the tribe of thine own inheritance, Mount Zion, wherein thou didst take up thy habitation.
3 Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.
Lift up thy steps unto the places utterly unsafe, All the mischief!—the foe in the sanctuary!
4 Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.
Thine adversaries have roared in the midst of thine appointed meeting, They have set their ensigns as tokens!
5 Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.
One used to be known according as he carried up high—into the thicket of trees—the axes;
6 Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.
But, now, the doors thereof all together, with axes and hammers, they batter down.
7 De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.
They have cast, into the fire, thy sanctuary, To the ground, have they profaned the habitation of thy Name.
8 De hava sagt i sina hjärtan: »Vi vilja alldeles kuva dem.» Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.
They have said in their heart, Let us suppress them altogether, They have burned up all the meeting-places of GOD in the land.
9 Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.
Our own signs, have we not seen, —There is no longer a prophet, —Neither is there with us, one who knoweth—How long!
10 Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?
How long, O God, shall the adversary, reproach? Shall the enemy revile thy Name perpetually?
11 Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.
Wherefore shouldst thou withdraw thy hand—thy right hand? [Bring it] out of the midst of thy bosom! (Selah)
12 Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.
But, God, hath been my king from aforetime, Working Deliverances in the midst of the earth.
13 Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.
Thou, didst cleave asunder, in thy might, the sea, Thou didst break in pieces the heads of the Crocodiles, [till they floated] on the waters;
14 Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.
Thou, didst crush the heads of the Sea-Monster, Thou didst give him to be food, for the people of the deserts;
15 Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.
Thou, didst cleave open fountain and torrent, Thou, didst dry up rivers of steady flow:
16 Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.
Thine, is the day, Yea, thine, the night, Thou, didst establish moon and sun;
17 Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.
Thou, didst set up all the bounds of the earth, As for summer and winter, thou, didst form them!
18 Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
Remember this, An enemy, hath reproached Yahweh, Yea, an impious people, have reviled thy Name.
19 Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.
Do not deliver up, to a wild beast, the life of thy turtle-dove, The living host of thine oppressed ones, do not forget perpetually.
20 Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.
Have respect to thy covenant, For the dark places of the earth are full of the habitations of violence.
21 Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.
May the crushed one not again be confounded, As for the oppressed and the needy, let them praise thy Name.
22 Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.
Arise! O God, plead thine own cause, Remember the reproach of thee, from the impious one, all the day:
23 Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.
Do not forget the voice of thine adversaries, The noise of thine assailants, ascending continually.
