Psaltaren 74
1 En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?
Understanding for Asaph. O God, why hast thou cast us off unto the end: why is thy wrath enkindled against the sheep of thy pasture?
2 Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.
Remember thy congregation, which thou hast possessed from the beginning. The sceptre of thy inheritance which thou hast redeemed: mount Sion in which thou hast dwelt.
3 Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.
Lift up thy hands against their pride unto the end; see what things the enemy hath done wickedly in the sanctuary.
4 Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.
And they that hate thee have made their boasts, in the midst of thy solemnity. They have set up their ensigns for signs,
5 Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.
And they knew not both in the going out and on the highest top. As with axes in a wood of trees,
6 Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.
They have cut down at once the gates thereof, with axe and hatchet they have brought it down.
7 De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.
They have set fire to thy sanctuary: they have defiled the dwelling place of thy name on the earth.
8 De hava sagt i sina hjärtan: »Vi vilja alldeles kuva dem.» Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.
They said in their heart, the whole kindred of them together: Let us abolish all the festival days of God from the land.
9 Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.
Our signs we have not seen, there is now no prophet: and he will know us no more.
10 Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?
How long, O God, shall the enemy reproach: is the adversary to provoke thy name for ever?
11 Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.
Why dost thou turn away thy hand: and thy right hand out of the midst of thy bosom for ever?
12 Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.
But God is our king before ages: he hath wrought salvation in the midst of the earth.
13 Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.
Thou by thy strength didst make the sea firm: thou didst crush the heads of the dragons in the waters.
14 Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.
Thou hast broken the heads of the dragon: thou hast given him to be meat for the people of the Ethiopians.
15 Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.
Thou hast broken up the fountains and the torrents: thou hast dried up the Ethan rivers.
16 Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.
Thine is the day, and thine is the night: thou hast made the morning light and the sun.
17 Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.
Thou hast made all the borders of the earth: the summer and the spring were formed by thee.
18 Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
Remember this, the enemy hath reproached the Lord: and a foolish people hath provoked thy name.
19 Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.
Deliver not up to beasts the souls that confess to thee: and forget not to the end the souls of thy poor.
20 Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.
Have regard to thy covenant: for they that are the obscure of the earth have been filled with dwellings of iniquity.
21 Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.
Let not the humble be turned away with confusion: the poor and needy shall praise thy name.
22 Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.
Arise, O God, judge thy own cause: remember thy reproaches with which the foolish man hath reproached thee all the day.
23 Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.
Forget not the voices of thy enemies: the pride of them that hate thee ascendeth continually.
