Psaltaren 74
1 En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?
[A Psalm] of instruction for Asaph. Wherefore hast thou rejected [us], O God, for ever? [wherefore] is thy wrath kindled against the sheep of thy pasture?
2 Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.
Remember thy congregation which thou hast purchased from the beginning; thou didst ransom the rod of thine inheritance; this mount Sion wherein thou hast dwelt.
3 Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.
Lift up thine hands against their pride continually; [because of] all that the enemy has done wickedly in thy holy places.
4 Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.
And they that hate thee have boasted in the midst of thy feast; they have set up their standards for signs,
5 Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.
ignorantly as it were in the entrance above;
6 Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.
they cut down its doors at once with axes as in a wood of trees; they have broken it down with hatchet and stone cutter.
7 De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.
They have burnt thy sanctuary with fire to the ground; they have profaned the habitation of thy name.
8 De hava sagt i sina hjärtan: »Vi vilja alldeles kuva dem.» Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.
They have said in their heart, [even] all their kindred together, Come, let us abolish the feasts of the Lord from the earth.
9 Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.
We have not seen our signs; there is no longer a prophet; and [God] will not know us any more.
10 Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?
How long, O God, shall the enemy reproach? shall the enemy provoke thy name forever?
11 Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.
Wherefore turnest thou away thine hand, and thy right hand from the midst of thy bosom for ever?
12 Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.
But God is our King of old; he has wrought salvation in the midst of the earth.
13 Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.
Thou didst establish the sea, in thy might, thou didst break to pieces the heads of the dragons in the water.
14 Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.
Thou didst break to pieces the heads of the dragon; thou didst give him [for] meat to the Ethiopian nations.
15 Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.
Thou didst cleave fountains and torrents; thou driedst up mighty rivers.
16 Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.
The day is thine, and the night is thine; thou hast prepared the sun and the moon.
17 Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.
Thou hast made all the borders of the earth; thou hast made summer and spring.
18 Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
Remember this thy creation: an enemy has reproached the Lord, and a foolish people has provoked thy name.
19 Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.
Deliver not to the wild beasts a soul that gives praise to thee: forget not for ever the souls of thy poor.
20 Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.
Look upon thy covenant: for the dark [places] of the earth are filled with the habitations of iniquity.
21 Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.
let not the afflicted and shamed one be rejected: the poor and needy shall praise thy name.
22 Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.
Arise, O God, plead thy cause: remember thy reproaches that come from the foolish one all the day.
23 Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.
Forget not the voice of thy suppliants: let the pride of them that hate thee continually ascend before thee.
