Psaltaren 74
1 En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?
O God, why have thou cast off forever? Why does thine anger smoke against the sheep of thy pasture?
2 Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.
Remember thy congregation, which thou have gotten of old, which thou have redeemed to be the tribe of thine inheritance, and mount Zion, at which thou have dwelt.
3 Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.
Lift up thy feet to the perpetual ruins, all the evil that the enemy has done in the sanctuary.
4 Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.
Thine adversaries have roared in the midst of thine assembly. They have set up their ensigns for signs.
5 Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.
They seemed as men who lifted up axes upon a thicket of trees.
6 Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.
And now they break down all the carved work of it with hatchet and hammers.
7 De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.
They have set thy sanctuary on fire. They have profaned the dwelling-place of thy name to the ground.
8 De hava sagt i sina hjärtan: »Vi vilja alldeles kuva dem.» Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.
They said in their heart, Let us make havoc of them altogether. They have burned up all the meeting-places of God in the land.
9 Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.
We do not see our signs. There is no more any prophet, nor is there among us he who knows how long.
10 Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?
How long, O God, shall the adversary reproach? Shall the enemy blaspheme thy name forever?
11 Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.
Why do thou draw back thy hand, even thy right hand? Remove it from the midst of thy bosom.
12 Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.
Yet God is my King of old, working salvation in the midst of the earth.
13 Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.
Thou divided the sea by thy strength. Thou break the heads of the sea-monsters in the waters.
14 Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.
Thou break the heads of leviathan in pieces. Thou gave him to be food to the people inhabiting the wilderness.
15 Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.
Thou split fountain and flood. Thou dried up mighty rivers.
16 Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.
The day is thine; the night is also thine. Thou have prepared the light and the sun.
17 Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.
Thou have set all the borders of the earth. Thou have made summer and winter.
18 Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
Remember this, that the enemy has reproached, O Jehovah, and that a foolish people has blasphemed thy name.
19 Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.
O deliver not the soul of thy turtle-dove to the wild beast. Forget not the life of thy poor forever.
20 Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.
Have respect to the covenant, for the dark places of the earth are full of the habitations of violence.
21 Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.
O let not he who is oppressed return ashamed. Let a poor and needy man praise thy name.
22 Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.
Arise, O God, plead thine own cause. Remember how the foolish man reproaches thee all the day.
23 Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.
Forget not the voice of thine adversaries. The tumult of those who rise up against thee ascends continually.
