Psaltaren 74

1 En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?

Oh Dios, ngano nga gisalikway mo kami sa walay katapusan? Ngano ba nga nag-aso ang imong kapungot batok sa mga carnero sa imong sibsibanan?

2 Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.

Hinumdumi ang imong katilingban nga imong nasapol sa kakaraanan, Nga imong gitubos aron mahimo nga banay sa panulondon mo; Ug niining bukid sa Sion, nga imong ginapuy-an.

3 Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.

Sakwata ang imong mga tiil ngadto sa mga pagkalaglag nga walay katapusan, Sa tanang mga kadautan nga gibuhat sa kaaway didto sa balaang puloy-anan.

4 Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.

Ang imong mga kabatok nanagngulob diha sa kinataliwad-an sa imong katigumanan; Gibutang nila ang ilang mga bandila aron mahimong mga ilhanan.

5 Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.

(Sila) nanag-ingon sa mga tawo nga nanagpahitaas Mga wasay sa ibabaw sa usa ka masiut nga kakahoyan.

6 Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.

Ug karon ang tanang mga buhat nga kinulit niana Ilang gipanagdugmok uban sa wasay ug sa mga pakang.

7 De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.

Ilang gisunog sa kalayo ang imong balaang puloy-anan; Ilang gipasipalahan ang dapit-nga-puloy-anan sa imong ngalan pinaagi sa pagpukan niini ngadto sa yuta.

8 De hava sagt i sina hjärtan: »Vi vilja alldeles kuva dem.» Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.

Nanag-ingon (sila) sa ilang kasing-kasing: Pagalaglagon nato (sila) sa tingub: Gisunog nila ang tanang mga sinagoga sa Dios nga didto sa yuta.

9 Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.

Wala nato makita ang atong mga ilhanan: Wala nay usa nga manalagna; Ni may mausa sa taliwala nato nga nahibalo hangtud anus-a.

10 Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?

Hangtud ba anus-a, Oh Dios, nga ang kabatok magatamay? Magapasipala ba ang kaaway sa imong ngalan sa walay katapusan?

11 Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.

Ngano ba nga gitagoan mo ang imong kamot, bisan ang too mong kamot? Laksi-a kini gikan sa imong sabakan ug ut-uta (sila)

12 Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.

Bisan pa ang Dios mao ang akong Hari sa kakaraanan, Nagabuhat ug kaluwasan diha sa kinataliwad-an sa yuta.

13 Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.

Imong gibahin ang dagat pinaagi sa imong kusog: Imong gidugmok ang mga ulo sa mga mananap sa mga tubig.

14 Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.

Gidugmok mo ang mga ulo sa leviathan; Imong gihatag siya nga kalan-on sa katawohan nga nanagpuyo sa kamingawan

15 Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.

Imong gipabuswak ang tinubdan ug ang baha: Gipauga mo ang mga suba nga mabaskug.

16 Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.

Imo ang adlaw ug imo usab ang gabii: Imong giandam ang kahayag ug ang adlaw.

17 Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.

Gipahamutang mo ang tanang mga utlanan sa yuta: Ang panahon sa ting-init ug katugnaw gibuhat mo.

18 Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.

Hinumdumi kini, nga ang kaaway nagpakaulaw, Oh Jehova, Ug nga ang buangbuang nga katawohan nagpasipala sa imong ngalan.

19 Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.

Oh ayaw itugyan sa mga mananap nga ihalas ang kalag sa imong tukmo: Ayaw hikalimti ang kinabuhi sa imong mga kabus sa walay katapusan.

20 Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.

Tahuron mo ang tugon; Kay ang mga dapit nga mangitngit sa yuta napuno sa mga puloy-anan sa pagpanlupig.

21 Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.

Oh dili mo itugot nga ang gidaug-daug magabalik sa kaulawan: Papagdayega ang mga kabus ug ang mga hangul sa imong ngalan.

22 Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.

Tumindog ka, Oh Dios, labani ang imong kaugalingong katungod: Hinumdumi giunsa sa buangbuang nga tawo ang pagtamay kanimo sa tibook nga adlaw.

23 Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.

Ayaw hikalimti ang tingog sa imong mga kabatok: Ang kasaba niadtong mga mingtindog batok kanimo nagasaka sa kanunay.