Psaltaren 73
1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
Nkunga Asafi. Bukiedika; Nzambi widi wumboti kuidi Iseli; kuidi bobo badi mintima mi vedila.
2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
Vayi kuidi minu, fioti fisiala nganu malu mama masialumuka fioti fisiala nganu ndizimbisa singumnu ki kulu kuama.
3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
Bila ndizinina batu ba luniemo bu ndimona mamboti ma batu bambimbi.
4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
Kadi mabienga bamonanga ko ayi zinitu ziawu zidi mu bivini ayi zibeki ngolo.
5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
Bamonanga ko ziphasi ziozi batu boso beti mona; bayamusungu ko mu bimbevo bi mbuanga batu boso.
6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
Diawu luniemo luidi sieni mu madinga mawu baki vuikidi makhemi.
7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
Mu mintima miawu mi matadi, muntotukila mambimbi zikhanu zimbimbi zi mayindu mawu zisi zaba zindilu ko.
8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
Bamvueza; banyolukilanga mu bumbimbi; mu lunangu luawu, balembo kubika khuamusu.
9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
Miunu miawu milembo nuanina diyilu ludimi luawu lueti vua ntoto.
10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
Diawu batu bawu beti baluka kuidi bawu; beti nuanga nlangu mu buwombo.
11 Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»
Beti tubanga: “Buevi Nzambi kela zabila e? Nzambi yizangama beki nzayilu e?”
12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
Tala buawu bobo buididi batu bambimbi: mu kambu bela kadi diambu dimosi mayindu ko; beti yidikanga kimvuama.
13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
Bukiedika, mu phamba kuandi ndikebidi ntimꞌama wuvedila mu phamba kuandi ndisukudidi mioko miama mu monisa kambu kuama ku bila.
14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
Mu lumbu kimvimba minu nditutu khuba; nditambula thumbudulu kadika nsuka.
15 Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.
Enati ndituba: “Ndiela tuba banga bawu”, Nganu ndivakula bana baku.
16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
Bu nditomba bu sukudila mambu moso mama buna diba khuamusu kuidi minu.
17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
Nate ndikota mu khati buangu kinlongo ki Nzambi, buna bosi ndisudika tsukulu awu.
18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
Bukiedika, ngeyo wukuba tulanga mu ntoto widi ndelo; ngeyo weti kuba loza ku mbivusu.
19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
Babungini mu kinzimbukila batumbulu lalakana mu diambu di tsisi yingolo.
20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
Banga ndozi, mutu bu kakotukidi; buawu bobo bu wela kotuka, a Yave, wela kuba lenza banga bima bi phamba.
21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
Mu thangu ntimꞌama wubedi kiaki ayi pheve ama yibedi mu kingongo,
22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
Minu ndiba vungisi; ndisia ba nzayilu ko; Ndiba bulu kinsitu va ntualꞌaku.
23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
Muaki ndidi kaka va kimosi ayi ngeyo mu zithangu zioso; wutsimbidila mu koko kuama ku lubakala;
24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
Ngeyo weti kundiatisa mu zindongi ziaku, ayi bosi ngeyo wela kuthambula mu nkembo.
25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
Nani wunkaka widi yama mu Diyilu enati ngeyo ko e? Ntoto kasi kadi kima ko kioki ndieti mona phuila enati ngeyo ko e?
26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
Nsuni ama ayi ntimꞌama bibeki bu vongila vayi Nzambi niandi zingolo zi ntimꞌama ayi kuku kiama mu zithangu zioso.
27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
Bobo badi thama ayi ngeyo bela biva ngeyo wela bunga batu boso bobo bakambulu bakuikama kuidi ngeyo.
28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
Vayi kuidi minu, didi diambu di mboti mu fikama Nzambi. Ndikitula Yave, mutu wumvanganga makazodidi suamunu kiama. Ndiela yolukila mavanga maku moso.
