Psaltaren 73
1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
Псалом Аса́фів.
2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
А я, — мало не послизну́лися но́ги мої, мало не посковзну́лися сто́пи мої,
3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
бо лихим я зави́дував, бачивши спо́кій безбожних, —
4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
бо не мають стражда́ння до смерти своєї, і здорове їхнє тіло,
5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
на лю́дській роботі нема їх, і ра́зом із іншими лю́дьми не зазнаю́ть вони вда́рів.
6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
Тому́ то пиха їхню шию оздо́блює, зодяга́є їх ша́та наси́лля,
7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
вилазять їм очі від жи́ру, бажа́ння їхнього серця збули́ся,
8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
сміються й злосли́во говорять про у́тиск, говорять бундю́чно:
9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
свої уста до неба підно́сять, — а їхній язик по землі походжа́є!
10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
Тому́ то туди Його люди зверта́ються, і щедро беруть собі воду
11 Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»
та й кажуть: „Хіба́ Бог те знає, і чи має Всеви́шній відо́мість,
12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
як он ті безбожні й безпечні на світі збільши́ли бага́тство своє?“
13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
Направду, нада́рмо очи́стив я серце своє, і в неви́нності вимив ру́ки свої,
14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
і ввесь день я побитий, і щора́нку пока́раний.
15 Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.
Коли б я сказав: „Буду так говори́ть, як вони“, то спроневі́рився б я поколі́нню синів Твоїх.
16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
І розду́мував я, щоб пізна́ти оте, — та трудне́ воно в о́чах моїх,
17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
аж прийшов я в Божу святиню, — і кінець їхній побачив:
18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
направду, — Ти їх на слизько́му поставив, на спусто́шення кинув Ти їх!
19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
Як вони в одній хвилі спусто́шені, згинули, пощеза́ли від стра́хів!
20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
Немов сном по обу́дженні, Господи, о́бразом їхнім пого́рдиш, мов сном по обу́дженні!
21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
Бо болить моє серце, і в нутрі́ моїм коле,
22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
а я немов бидло й не знаю, — я перед Тобою худо́бою став!
23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
Та я за́вжди з Тобою, — Ти де́ржиш мене за правицю,
24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
Ти Своєю порадою во́диш мене, і пото́му до слави Ти ві́зьмеш мене!
25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
Хто є мені на небеса́х, окрім Тебе? А я при Тобі на землі не бажаю нічо́го!
26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
Гине тіло моє й моє серце, та Бог — скеля серця мого й моя доля навіки,
27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
бо погинуть ось ті, хто боку́є від Тебе, пони́щиш Ти кожного, хто відсту́пить від Тебе!
28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
А я, — бли́зькість Бога для мене добро́, — на Владику, на Господа свою певність складаю, щоб звіща́ти про всі Твої чи́ни!
