Psaltaren 73

1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.

Asaf dwom. Ampa ara Onyankopɔn yɛ ma Israel, ɔyɛ ma wɔn a wɔn akoma mu teɛ.

2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;

Nanso me deɛ, anka me nan reyɛ awatiri; anka merehwere me nnyinasoɔ,

3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.

ɛfiri sɛ, mʼani beree ahantanfoɔ ɛberɛ a mehunuu amumuyɛfoɔ yiedie no.

4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.

Wɔnhunuu ahokyere da; na wɔwɔ ahoɔden ne apɔmuden.

5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.

Dadwene a ɛtaa ba nnipa soɔ biara nna wɔn so; ɔdasani haw biara nna wɔn so.

6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.

Enti, ahantan yɛ wɔn kɔnmuadeɛ, na wɔde akakabensɛm afira.

7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.

Wɔn akoma a apirim no mu na nnebɔne firie; na wɔn amumuyɛ adwene nni mma ɔka.

8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.

Wɔsere afoforɔ na wɔka wɔn ho nsɛm a ɛnyɛ; wɔde nhyɛsoɔ hunahuna afoforɔ wɔ ahomasoɔ mu.

9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;

Wɔn ano ka ɔsoro nsɛm, na wɔn tɛkrɛma agye asase afa.

10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.

Ɛno enti wɔn nkurɔfoɔ kɔ wɔn nkyɛn na wonya nsuo bebree nom.

11 Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»

Wɔbisa sɛ, “Ɛbɛyɛ dɛn na Onyankopɔn ahunu? Na Ɔsorosoroni no wɔ nhunumu anaa?”

12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.

Sei na amumuyɛfoɔ no teɛ, hwee mfa wɔn ho, na wɔkɔ so pɛ ahonyadeɛ.

13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;

Ampa ara, mʼakoma a ɛho teɛ no, mannya hwee amfiri mu; me nsa a ɛnni fɔ no ayɛ kwa.

14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.

Ɛda mu nyinaa mehunu amane; anɔpa biara wɔtwe mʼaso.

15 Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.

Sɛ mekaa sɛ, “Mɛkasa saa” a, anka medii wo mma no hwammɔ.

16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,

Mebɔɔ mmɔden sɛ mɛte yeinom nyinaa ase, nanso na ɛhyɛ me so

17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.

kɔsii sɛ mekɔɔ Onyankopɔn kronkronbea hɔ; ɛhɔ na metee deɛ ɛbɛba wɔn so awieeɛ no ase.

18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.

Ampa ara wode wɔn gu baabi a ɛhɔ yɛ toro. Wode wɔn hwe fam sɛe wɔn pasaa.

19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.

Sɛdeɛ wɔsɛe prɛko pɛ, na ehu hwim wɔn kɔ no,

20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.

ɛte sɛ daeɛso, ɛberɛ a onipa anyaneɛ, Ao Awurade, sɛ wokanyane wo ho a, wobɛbu wʼani agu wɔn so sɛ biribi a ɛnni hɔ.

21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,

Ɛberɛ a awerɛhoɔ hyɛɛ mʼakoma mu na me sunsum dii yea no,

22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.

meyɛɛ sɛ obi a ɔnnim hwee na ɔnni adwene; meyɛɛ sɛ aboa gyimifoɔ wɔ wʼanim.

23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.

Nanso, na mene wowɔ hɔ ɛberɛ biara; na wode wo nsa nifa asɔ me mu.

24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.

Wode wʼafotuo kyerɛ me ɛkwan; na akyire no, wode me bɛkɔ animuonyam mu.

25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.

Hwan na mewɔ wɔ soro ka wo ho? Na biribiara nni asase so a mepɛ ka wo ho.

26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.

Me honam, ne mʼakoma bɛdi me hwammɔ, nanso Onyankopɔn ne mʼakoma ahoɔden ne me kyɛfa daa nyinaa.

27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.

Wɔn a wɔmmɛn wo no bɛyera. Wosɛe wɔn a wɔnni wo nokorɛ nyinaa.

28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.

Nanso, me deɛ, menim sɛ ɛyɛ sɛ wɔbɛbɛn Onyankopɔn. Mede Otumfoɔ Awurade ayɛ me hintabea; mɛka wo nneyɛɛ nyinaa akyerɛ.