Psaltaren 73
1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
Asaf dwom. Ampa ara Onyankopɔn ye ma Israel, oye ma wɔn a wɔn koma mu tew.
2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
Nanso me de, anka me nan reyɛ awatiri; anka merehwere me nnyinaso,
3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
efisɛ mʼani beree ahantanfo bere a mihuu amumɔyɛfo yiyedi no.
4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
Wonni aperepere; na wɔwɔ ahoɔden ne apɔwmuden.
5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
Dadwen a ɛtaa ba nnipa so biara nna wɔn so; ɔdesani haw biara nna wɔn so.
6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
Enti ahantan yɛ wɔn kɔnmuade, na wofura akakabensɛm.
7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
Wɔn koma a apirim no mu na nnebɔne fi; na wɔn amumɔyɛ adwene nni awiei.
8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
Wɔserew afoforo na wɔka wɔn ho nsɛm a enye; wɔde nhyɛso hunahuna afoforo wɔ ahomaso mu.
9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
Wɔn ano ka ɔsoro nsɛm, na wɔn tɛkrɛma agye asase afa.
10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
Ɛno nti wɔn nkurɔfo kɔ wɔn nkyɛn na wonya nsu nom ma ebu so.
11 Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»
Wobisa se, “Ɛbɛyɛ dɛn na Onyankopɔn ahu? Na Ɔsorosoroni no wɔ nhumu ana?”
12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
Sɛɛ na amumɔyɛfo no te, hwee mfa wɔn ho, na wɔkɔ so pɛ ahonyade.
13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
Ampa ara, mannya hwee amfi me komamtew mu; me nsa a enni fɔ no ayɛ ɔkwa.
14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
Da mu nyinaa mihu amane; anɔpa biara wɔtwe mʼaso.
15 Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.
Sɛ mekae se, “Mɛkasa saa” a, anka midii wo mma no huammɔ.
16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
Mebɔɔ mmɔden sɛ mɛte eyinom nyinaa ase, nanso na ɛhyɛ me so
17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
kosii sɛ mekɔɔ Onyankopɔn kronkronbea hɔ; ɛhɔ na metee nea awiei no ɛbɛba wɔn so no ase.
18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
Ampa ara wode wɔn gu faako a hɔ yɛ toro wode wɔn hwe fam sɛe wɔn pasaa.
19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
Sɛnea wɔsɛe prɛko pɛ, na ehu hwim wɔn kɔ no.
20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
Ɛte sɛ adaeso, bere a onipa anyan, Awurade, sɛ wokanyan wo ho a, wubebu wʼani agu wɔn so sɛ biribi a enni hɔ.
21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
Bere a awerɛhow hyɛɛ me koma mu na me honhom dii yaw no,
22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
meyɛɛ sɛ obi a onnim hwee na onni adwene; meyɛɛ sɛ aboa gyimfo wɔ wʼanim.
23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
Nanso na me ne wo wɔ hɔ bere biara; na wode wo nsa nifa aso me mu.
24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
Wode wʼafotu kyerɛ me kwan; na akyiri no, wode me bɛkɔ anuonyam mu.
25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
Hena na mewɔ wɔ ɔsoro ka wo ho? Na biribiara nni asase so a mepɛ ka wo ho.
26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
Me honam, ne me koma bedi me huammɔ, nanso Onyankopɔn ne me koma ahoɔden ne me kyɛfa daa nyinaa.
27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
Wɔn a wɔmmɛn wo no bɛyera. Wosɛe wɔn a wonni wo nokware nyinaa.
28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
Nanso me de, minim sɛ eye sɛ wobɛbɛn Onyankopɔn. Mede Otumfo Awurade ayɛ me guankɔbea; mɛka wo nneyɛe nyinaa akyerɛ.
