Psaltaren 73
1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
Asaf'ın mezmuru Tanrı gerçekten İsrail'e, Yüreği temiz olanlara karşı iyidir.
2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
Ama benim ayaklarım neredeyse tökezlemiş, Adımlarım az kalsın kaymıştı.
3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
Çünkü kötülerin gönencini gördükçe, Küstahları kıskanıyordum.
4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
Onlar acı nedir bilmezler, Bedenleri sağlıklı ve semizdir.
5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
Başkalarının derdini bilmez, Onlar gibi çile çekmezler.
6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
Bu yüzden gurur onların gerdanlığı, Zorbalık onları örten bir giysi gibidir.
7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
Şişmanlıktan gözleri dışarı fırlar, İçleri kötülük kazanı gibi kaynar.
8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
İnsanlarla eğlenir, kötü niyetle konuşur, Tepeden bakar, baskıyla tehdit ederler.
9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
Göklere karşı ağızlarını açarlar, Boş sözleri yeryüzünü dolaşır.
10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
Bu yüzden halk onlardan yana döner, Sözlerini ağzı açık dinler.
11 Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»
Derler ki, “Tanrı nasıl bilir? Bilgisi var mı Yüceler Yücesi'nin?”
12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
İşte böyledir kötüler, Hep tasasız, sürekli varlıklarını artırırlar.
13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
Anlaşılan boş yere yüreğimi temiz tutmuşum, Ellerimi yıkamışım suçsuzum diye.
14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
Gün boyu içim içimi yiyor, Her sabah azap çekiyorum.
15 Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.
“Ben de onlar gibi konuşayım” deseydim, Senin çocuklarına ihanet etmiş olurdum.
16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
Bunu anlamak için düşündüğümde, Zor geldi bana,
17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
Tanrı'nın Tapınağı'na girene dek; O zaman anladım sonlarının ne olacağını.
18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
Gerçekten onları kaygan yere koyuyor, Yıkıma sürüklüyorsun.
19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
Nasıl da bir anda yok oluyor, Siliniveriyorlar dehşet içinde!
20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
Uyanan birisi için rüya nasılsa, Sen de uyanınca, ya Rab, Hor göreceksin onların görüntüsünü.
21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
Kalbim kırıldığında, İçim acı dolduğunda,
22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
Akılsız ve bilgisizdim, Karşında bir hayvan gibi.
23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
Yine de sürekli seninleyim, Sağ elimden tutarsın beni.
24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
Öğütlerinle yol gösterir, Beni sonunda yüceliğe eriştirirsin.
25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
Senden başka kimim var göklerde? İstemem senden başkasını yeryüzünde.
26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
Bedenim ve yüreğim tükenebilir, Ama Tanrı yüreğimde güç, Bana düşen paydır sonsuza dek.
27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
Kuşkusuz yok olacak senden uzak duranlar, Ortadan kaldıracaksın sana vefasızlık edenleri.
28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
Ama benim için en iyisi Tanrı'ya yakın olmaktır; Bütün işlerini duyurayım diye Sığınak yaptım Egemen RAB'bi kendime.
