Psaltaren 73
1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
Resnično, Bog je dober do Izraela, torej tistim, ki so čistega srca.
2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
Toda kar se mene tiče, so moja stopala skoraj odšla, moji koraki so malodane spodrsnili.
3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
Kajti bil sem nevoščljiv nad nespametnimi, ko sem videl uspevanje zlobnih.
4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
Kajti v njihovi smrti ni vezi, vendar je njihova moč trdna.
5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
Niso v stiski, kakor drugi ljudje niti niso trpinčeni kakor drugi ljudje.
6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
Zato jih ošabnost obdaja naokoli kakor veriga, nasilje jih pokriva kakor obleka.
7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
Njihove oči izstopajo z mastnostjo. Imajo več, kot si lahko želi srce.
8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
Izprijeni so in glede zatiranja govorijo zlobno, govorijo vzvišeno.
9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
Svoja usta postavljajo zoper nebesa in njihov jezik hodi po zemlji.
10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
Zato se njegovo ljudstvo vrača sèm in iztisnjene so jim polne čaše vode.
11 Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»
Pravijo: »Kako Bog ve? In ali je znanje v Najvišjem?«
12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
Glej, to so brezbožni, ki uspevajo v svetu, povečujejo se v bogastvih.
13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
Resnično sem zaman očistil svoje srce in svoje roke umil v nedolžnosti.
14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
Kajti ves dan sem bil trpinčen in kaznovan vsako jutro.
15 Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.
Če rečem: »Govoril bom na ta način, « glej, bi se pregrešil zoper rod tvojih otrok.
16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
Ko sem premišljeval, da to spoznam, je bilo zame preveč boleče,
17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
dokler nisem odšel v Božje svetišče, potem sem razumel njihov konec.
18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
Zagotovo si jih postavil na spolzke kraje, podiraš jih v uničenje.
19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
Kako so v hipu privedeni v opustošenje! Popolnoma so použiti s strahotami.
20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
Kakor sanje, ko se nekdo zbudi; tako boš, oh Gospod, ko se zbudiš, preziral njihovo podobo.
21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
Tako je bilo moje srce užaloščeno in v svoji notranjosti sem bil zboden.
22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
Tako nespameten sem bil in neveden. Pred teboj sem bil kakor žival.
23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
Kljub temu sem nenehno s teboj. Prijel si me za mojo desnico.
24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
Usmerjal me boš s svojim nasvetom in potem me sprejmi v slavo.
25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
Koga imam v nebesih razen tebe? In nikogar ni na zemlji, ki si ga želim poleg tebe.
26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
Moje meso in moje srce odpovedujeta, toda Bog je moč mojega srca in moj delež na veke.
27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
Kajti glej, tisti, ki so daleč od tebe, se bodo pogubili. Uničil si vse tiste, ki z vlačuganjem gredo od tebe.
28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
Toda zame je dobro, da se približam Bogu. Svoje trdno upanje sem položil v Gospoda Boga, da bom lahko oznanjal vsa tvoja dela.
