Psaltaren 73

1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.

Ta dobar je Bog Izrailju, onima koji su èista srca.

2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;

A noge moje umalo ne zaðoše, umalo ne popuznuše stopala moja,

3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.

Jer se rasrdih na bezumnike videæi kako bezbožnici dobro žive.

4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.

Jer ne znaju za nevolju do same smrti, i tijelo je njihovo pretilo.

5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.

Na poslovima èovjeèijim nema ih, i ne muèe se s drugim ljudima.

6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.

Toga radi optoèeni su ohološæu kao ogrlicom, i obuèeni u obijest kao u stajaæe ruho.

7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.

Od debljine izbuljeno im je oko, srce puno klape.

8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.

Potsmijevaju se, pakosno govore o nasilju, oholo govore.

9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;

Usta svoja dižu u nebo, i zemlju prolazi jezik njihov.

10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.

I zato se onamo navraæaju neki iz naroda njegova, i piju vodu iz puna izvora.

11 Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»

I govore: kako æe razabrati Bog? zar višnji zna?

12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.

Pa eto, ovi bezbožnici sreæni na svijetu umnožavaju bogatstvo.

13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;

Zar dakle uzalud èistim srce svoje, i umivam bezazlenošæu ruke svoje,

14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.

Dopadam rana svaki dan, i muke svako jutro?

15 Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.

Kad bih kazao: govoriæu kao i oni, iznevjerio bih rod sinova tvojih.

16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,

I tako stadoh razmišljati da bih ovo razumio; ali to bješe teško u oèima mojima.

17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.

Dok najposlije uðoh u svetinju Božiju, i doznah kraj njihov.

18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.

Ta na klizavom mjestu postavio si ih, i bacaš ih u propast!

19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.

Kako zaèas propadaju, ginu, nestaje ih od nenadne strahote!

20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.

Kao san, kad se èovjek probudi, tako probudivši ih, Gospode, u ništa obraæaš utvaru njihovu.

21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,

Kad kipljaše srce moje i rastrzah se u sebi,

22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.

Tada bijah neznalica i ne razumijevah; kao živinèe bijah pred tobom.

23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.

Ali sam svagda kod tebe, ti me držiš za desnu ruku.

24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.

Po svojoj volji vodiš me, i poslije æeš me odvesti u slavu.

25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.

Koga imam na nebu? i s tobom nièega neæu na zemlji.

26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.

Èezne za tobom tijelo moje i srce moje; Bog je grad srca mojega i dio moj dovijeka.

27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.

Jer evo koji otstupiše od tebe, ginu; ti istrebljavaš svakoga koji èini preljubu ostavljajuæi tebe.

28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.

A meni je dobro biti blizu Boga. Na Gospoda polažem nadanje svoje, i kazivaæu sva èudesa tvoja.