Psaltaren 73

1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.

아삽의 시 하나님이 참으로 이스라엘 중 마음이 정결한 자에게 선을 행하시나

2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;

나는 거의 실족할뻔 하였고 내 걸음이 미끄러질뻔 하였으니

3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.

이는 내가 악인의 형통함을 보고 오만한 자를 질시하였음이로다

4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.

저희는 죽는 때에도 고통이 없고 그 힘이 건강하며

5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.

타인과 같은 고난이 없고 타인과 같은 재앙도 없나니

6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.

그러므로 교만이 저희 목걸이요 강포가 저희의 입는 옷이며

7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.

살찜으로 저희 눈이 솟아나며 저희 소득은 마음의 소원보다 지나며

8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.

저희는 능욕하며 악하게 압제하여 말하며 거만히 말하며

9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;

저희 입은 하늘에 두고 저희 혀는 땅에 두루 다니도다

10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.

그러므로 그 백성이 이리로 돌아와서 잔에 가득한 물을 다 마시며

11 Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»

말하기를 하나님이 어찌 알랴 지극히 높은 자에게 지식이 있으랴 하도다

12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.

볼지어다 이들은 악인이라 항상 평안하고 재물은 더 하도다

13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;

내가 내 마음을 정히 하며 내 손을 씻어 무죄하다 한 것이 실로 헛되도다

14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.

나는 종일 재앙을 당하며 아침마다 징책을 보았도다

15 Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.

내가 만일 스스로 이르기를 내가 이렇게 말하리라 하였더면 주의 아들들의 시대를 대하여 궤휼을 행하였으리이다

16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,

내가 어찌면 이를 알까 하여 생각한즉 내게 심히 곤란하더니

17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.

하나님의 성소에 들어갈 때에야 저희 결국을 내가 깨달았나이다

18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.

주께서 참으로 저희를 미끄러운 곳에 두시며 파멸에 던지시니

19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.

저희가 어찌 그리 졸지에 황폐되었는가 놀람으로 전멸하였나이다

20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.

주여 사람이 깬 후에는 꿈을 무시함 같이 주께서 깨신 후에 저희 형상을 멸시하시리이다

21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,

내 마음이 산란하며 내 심장이 찔렸나이다

22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.

내가 이같이 우매 무지하니 주의 앞에 짐승이오나

23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.

내가 항상 주와 함께하니 주께서 내 오른손을 붙드셨나이다

24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.

주의 교훈으로 나를 인도하시고 후에는 영광으로 나를 영접하시리니

25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.

하늘에서는 주 외에 누가 내게 있으리요 땅에서는 주 밖에 나의 사모할 자 없나이다

26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.

내 육체와 마음은 쇠잔하나 하나님은 내 마음의 반석이시요 영원한 분깃이시라

27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.

대저 주를 멀리하는 자는 망하리니 음녀 같이 주를 떠난 자를 주께서 다 멸하셨나이다

28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.

하나님께 가까이 함이 내게 복이라 내가 주 여호와를 나의 피난처로 삼아 주의 모든 행사를 전파하리이다