Psaltaren 73
1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
Ein Psalm; von Asaph. Fürwahr, Gott ist Israel gut, denen, die reinen Herzens sind.
2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
Ich aber, wenig fehlte, so wären meine Füße abgewichen, um nichts wären ausgeglitten meine Schritte.
3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
Denn ich beneidete die Übermütigen, als ich sah die Wohlfahrt der Gesetzlosen.
4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
Denn keine Qualen haben sie bei ihrem Tode, und wohlgenährt ist ihr Leib.
5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
Nicht sind sie im Ungemach der Sterblichen, und mit den Menschen werden sie nicht geplagt.
6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
Deshalb umgibt sie der Hochmut wie ein Halsgeschmeide, Gewalttat umhüllt sie wie ein Gewand.
7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
Es tritt aus dem Fett hervor ihr Auge; sie wallen über in den Einbildungen des Herzens.
8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
Sie höhnen und reden in Bosheit von Bedrückung; von oben herab reden sie.
9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
Sie setzen in den Himmel ihren Mund, und ihre Zunge wandelt auf der Erde.
10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
Deshalb wendet sich hierher sein Volk, und Wasser in Fülle wird von ihnen geschlürft.
11 Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»
Und sie sprechen: Wie wüßte es Gott, und wie sollte Wissen sein bei dem Höchsten?
12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
Siehe, diese sind Gesetzlose, und, immerdar sorglos, erwerben sie sich Vermögen.
13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
Fürwahr, vergebens habe ich mein Herz gereinigt, und in Unschuld gewaschen meine Hände.
14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
Da ich ja geplagt ward den ganzen Tag, und alle Morgen meine Züchtigung da war.
15 Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.
Wenn ich gesagt hätte: Ich will ebenso reden, siehe, so wäre ich treulos gewesen dem Geschlecht deiner Söhne.
16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
Da dachte ich nach, um dieses zu begreifen: eine mühevolle Arbeit war es in meinen Augen;
17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
bis ich hineinging in die Heiligtümer Gottes und jener Ende gewahrte.
18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
Fürwahr, auf schlüpfrige Örter setzest du sie, stürzest sie hin zu Trümmern.
19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
Wie sind sie so plötzlich verwüstet, haben ein Ende genommen, sind umgekommen durch Schrecknisse!
20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
Wie einen Traum nach dem Erwachen wirst du, Herr, beim Aufwachen ihr Bild verachten.
21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
Als mein Herz sich erbitterte und es mich in meinen Nieren stach,
22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
da war ich dumm und wußte nichts; ein Tier war ich bei dir.
23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
Doch ich bin stets bei dir: du hast mich erfaßt bei meiner rechten Hand;
24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
durch deinen Rat wirst du mich leiten, und nach der Herrlichkeit wirst du mich aufnehmen.
25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
Wen habe ich im Himmel? Und neben dir habe ich an nichts Lust auf der Erde.
26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
Vergeht mein Fleisch und mein Herz, meines Herzens Fels und mein Teil ist Gott auf ewig.
27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
Denn siehe, es werden umkommen, die dir ferne sind; du vertilgst alle, die buhlerisch von dir abweichen.
28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
Ich aber, Gott zu nahen ist mir gut; ich habe meine Zuversicht auf den Herrn, Jehova, gesetzt, um zu erzählen alle deine Taten.
