Psaltaren 73
1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
Cantique d'Asaph. Oui, Dieu est bon envers Israël, envers ceux qui ont un cœur pur.
2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
Cependant mon pied fut bien près de broncher; un rien eût déroulé mes pas;
3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
car j'enviais les superbes: j'avais le bonheur des impies sous les yeux.
4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
Car ils sont exempts de douleurs jusqu'à leur mort, et leur corps est bien entretenu;
5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
ils sont en dehors des peines des mortels, et comme les humains ils ne sont point frappés.
6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
Aussi, comme un collier l'orgueil les entoure, et comme un habit la violence les revêt.
7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
L'embonpoint rend leurs yeux saillants, et les pensées de leur cœur se produisent.
8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
Ils sont moqueurs, et parlent méchamment; de leur hauteur ils parlent d'opprimer;
9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
de leur bouche ils affrontent le ciel même, et leur langue se démène sur la terre.
10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
Aussi, c'est de ce côté que Son peuple se tourne; il veut aussi s'abreuver aux eaux abondantes,
11 Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»
et dit: « Comment Dieu prendrait-il connaissance, et le Tout-puissant aurait-Il la science? »
12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
Les voilà ces impies! et toujours tranquilles ils grossissent leurs trésors.
13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
C'est en pure perte que je gardai mon cœur net, et que je lavai mes mains dans l'innocence;
14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
et je fus frappé tous les jours, et chaque matin je subis ma peine.
15 Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.
Si je disais: Je veux parler ainsi, voici, je trahirais la race de tes enfants.
16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
Alors je réfléchis, pour me rendre compte de ces choses; c'était à mes yeux une tâche difficile,
17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
jusqu'à ce que, pénétrant dans les sanctuaires de Dieu, je fis attention à la fin de ces hommes
18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
Tu ne les as placés que sur un sol glissant; tu les fait tomber, et ils sont en ruine.
19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
Comme ils sont anéantis tout à coup, emportés et détruits par une chute soudaine!
20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
Tel un songe au réveil, ainsi, les réveillant, Seigneur, tu mets avec mépris leur fantôme à néant.
21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
Quand mon cœur s'exaspérait, et que dans mes reins je sentais l'aiguillon,
22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
alors j'étais stupide, et dans l'ignorance, j'étais disposé comme une brute envers toi.
23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
Cependant je te demeurai toujours attaché; tu me pris par la main, par ma droite.
24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
Par ta sagesse tu me conduiras, et enfin tu me recueilleras dans la gloire.
25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
Qui ai-je dans les Cieux? Et auprès de toi je n'aime rien sur la terre.
26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
Que mon cœur et ma chair soient consumés, le rocher de mon cœur et ma part, c'est Dieu, à jamais!
27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
Car voici, ceux qui te désertent, périssent; tu détruis tous ceux qui loin de toi vont se prostituer.
28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
Mais pour moi, être près de Dieu, c'est mon bien. Je mets ma confiance dans le Seigneur, l'Éternel, afin de pouvoir raconter toutes tes œuvres.
