Psaltaren 73
1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
Psaume d’Asaph. Certainement Dieu est bon envers Israël, envers ceux qui sont purs de cœur.
2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
Et pour moi, il s’en est fallu de peu que mes pieds ne m’aient manqué, – d’un rien que mes pas n’aient glissé;
3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
Car j’ai porté envie aux arrogants, en voyant la prospérité des méchants.
4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
Car [il n’y a] pas de tourments dans leur mort, et leur corps est gras;
5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
Ils n’ont point de part aux peines des humains, et ils ne sont pas frappés avec les hommes.
6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
C’est pourquoi l’orgueil les entoure comme un collier, la violence les couvre comme un vêtement;
7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
Les yeux leur sortent de graisse; ils dépassent les imaginations de leur cœur.
8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
Ils sont railleurs et parlent méchamment d’opprimer; ils parlent avec hauteur;
9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
Ils placent leur bouche dans les cieux, et leur langue se promène sur la terre.
10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
C’est pourquoi son peuple se tourne de ce côté-là, et on lui verse l’eau à plein bord,
11 Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»
Et ils disent: Comment Dieu connaîtrait-il, et y aurait-il de la connaissance chez le Très-haut?
12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
Voici, ceux-ci sont des méchants, et ils prospèrent dans le monde, ils augmentent leurs richesses.
13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
Certainement c’est en vain que j’ai purifié mon cœur et que j’ai lavé mes mains dans l’innocence:
14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
J’ai été battu tout le jour, et mon châtiment [revenait] chaque matin.
15 Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.
Si j’avais dit: Je parlerai ainsi, voici, j’aurais été infidèle à la génération de tes fils.
16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
Quand j’ai médité pour connaître cela, ce fut un travail pénible à mes yeux,
17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
Jusqu’à ce que je sois entré dans les sanctuaires de Dieu…: j’ai compris leur fin.
18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
Certainement tu les places en des lieux glissants, tu les fais tomber en ruines.
19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
Comme ils sont détruits en un moment! Ils sont péris, consumés par la frayeur.
20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
Comme un songe, quand on s’éveille, tu mépriseras, Seigneur, leur image, lorsque tu t’éveilleras.
21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
Quand mon cœur s’aigrissait, et que je me tourmentais dans mes reins,
22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
J’étais alors stupide et je n’avais pas de connaissance; j’étais avec toi comme une brute.
23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
Mais je suis toujours avec toi: tu m’as tenu par la main droite;
24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
Tu me conduiras par ton conseil, et, après la gloire, tu me recevras.
25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
Qui ai-je dans les cieux? Et je n’ai eu de plaisir sur la terre qu’en toi.
26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
Ma chair et mon cœur sont consumés; Dieu est le rocher de mon cœur, et mon partage pour toujours.
27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
Car voici, ceux qui sont loin de toi périront; tu détruiras tous ceux qui se prostituent en se détournant de toi.
28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
Mais, pour moi, m’approcher de Dieu est mon bien; j’ai mis ma confiance dans le Seigneur, l’Éternel, pour raconter tous tes faits.
