Psaltaren 73
1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
A Psalm of Asaph. Only — good to Israel [is] God, to the clean of heart. And I — as a little thing, My feet have been turned aside,
2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
As nothing, have my steps slipped, For I have been envious of the boastful,
3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
The peace of the wicked I see, That there are no bands at their death,
4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
And their might [is] firm.
5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
In the misery of mortals they are not, And with common men they are not plagued.
6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
Therefore hath pride encircled them, Violence covereth them as a dress.
7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
Their eye hath come out from fat. The imaginations of the heart transgressed;
8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
They do corruptly, And they speak in the wickedness of oppression, From on high they speak.
9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
They have set in the heavens their mouth, And their tongue walketh in the earth.
10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
Therefore do His people return hither, And waters of fulness are wrung out to them.
11 Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»
And they have said, 'How hath God known? And is there knowledge in the Most High?'
12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
Lo, these [are] the wicked and easy ones of the age, They have increased strength.
13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
Only — a vain thing! I have purified my heart, And I wash in innocency my hands,
14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
And I am plagued all the day, And my reproof [is] every morning.
15 Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.
If I have said, 'I recount thus,' Lo, a generation of Thy sons I have deceived.
16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
And I think to know this, Perverseness it [is] in mine eyes,
17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
Till I come in to the sanctuaries of God, I attend to their latter end.
18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
Only, in slippery places Thou dost set them, Thou hast caused them to fall to desolations.
19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
How have they become a desolation as in a moment, They have been ended — consumed from terrors.
20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
As a dream from awakening, O Lord, In awaking, their image Thou despisest.
21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
For my heart doth show itself violent, And my reins prick themselves,
22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
And I am brutish, and do not know. A beast I have been with Thee.
23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
And I [am] continually with Thee, Thou hast laid hold on my right hand.
24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
With Thy counsel Thou dost lead me, And after honour dost receive me.
25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
Whom have I in the heavens? And with Thee none I have desired in earth.
26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
Consumed hath been my flesh and my heart, The rock of my heart and my portion [is] God to the age.
27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
For, lo, those far from Thee do perish, Thou hast cut off every one, Who is going a whoring from Thee.
28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
And I — nearness of God to me [is] good, I have placed in the Lord Jehovah my refuge, To recount all Thy works!
