Psaltaren 73
1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
God truly is good to [us] Israeli people, to those who totally want to do all that God desires.
2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
As for me, I almost [stopped trusting in God]; [it was as though] my feet slipped and I stumbled [MET],
3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
because I envied those who proudly [said that they did not need God], and I saw that they prospered [even though] they were wicked.
4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
Those people do not have any pains; they are [always] strong and healthy.
5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
They do not have the troubles/difficulties that other people have; they do not have problems like others do.
6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
So they are proud, and their being proud is [like] a necklace [that they show to others], and they show off their violent actions like people show off their beautiful robes.
7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
From their inner beings they (pour out/do) evil deeds, and they are always thinking about more evil things to do.
8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
They scoff at [other people], and they talk about doing evil things to them; they are proud while they plan to oppress others.
9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
They say evil things about [God who is in] heaven [MTY], and they talk boastfully/proudly about things [that they have done] here on the earth.
10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
The result is that people listen to what they say and praise them and do not think that they have done anything that is wrong.
11 Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»
Wicked people say [to themselves], “God will certainly not [RHQ] know [what we have done]; [people say that] he is greater than any other god, but he does not know [everything].”
12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
That is what wicked people are like; they never worry about anything, and they are always becoming richer.
13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
[So, God], I think it is useless that I have [RHQ] always done what you want me to, and that I have not sinned.
14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
All day long I have problems, and every morning you punish me.
15 Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.
If I had said the things that the wicked people say, I would have been sinning against your people.
16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
And when I tried to think about all this, it was very difficult for me [to understand it].
17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
But when I went to your temple, [you spoke to me], and I understood what will happen to the wicked people [after they die].
18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
[Now I know that] you will surely put them in slippery places, and they will fall down and die.
19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
They will be destroyed instantly; they will die in terrible ways.
20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
They [will disappear as quickly] as a dream disappears when a person awakes in the morning; Lord, when you arise, you will (cause them to disappear/forget all about them).
21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
When I felt sad/bitter, and brokenhearted,
22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
I was stupid and ignorant, and I behaved like an animal toward you.
23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
But I am always close to you, and you hold my hand.
24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
You guide me by teaching me, and (at the end [of my life]/when I die), you will receive me and honor me.
25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
You are in heaven and I belong to you [RHQ], and there is nothing on this earth that I desire more than that.
26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
My body and my mind may become very weak, but God, you continue to enable me to be strong; I belong to you forever.
27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
Those who remain far from you will be destroyed; you will get rid of those who abandon you.
28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
But [as for] me, it is wonderful to be near to God and to be protected by Yahweh, and to proclaim to others all that he has done [for me].
