Psaltaren 73
1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
BOOK THIRD: “A Psalm of Assaph.” Truly God is good to Israel, to such as are pure of heart.
2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
But as for me, it lacked but little that my feet had been moved: almost nothing was needed that my steps had slipped.
3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
For I was envious at the arrogant, when I saw the prosperity of the wicked.
4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
For there are no deadly fetters for them, but their strength is firm.
5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
They share not in the trouble of mortals, and with men are they not afflicted.
6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
Therefore is pride their neck-chain: violence envelopeth them as a garment.
7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
Their eyes start out from fatness: they have exceeded their heart's imaginings.
8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
They scorn, and speak wickedly of oppression: loftily do they speak.
9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
They set their mouth in the heavens, and their tongue walketh busily on the earth.
10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
Therefore do his people turn away hither: and waters of a full cup are drained by them.
11 Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»
And they say, How should God know? and is there knowledge in the Most High?
12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
Behold, these are the wicked; and yet prospering continually they increase in wealth.
13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
Verily in vain have I thus cleansed my heart, and have washed in innocency my hands:
14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
While I was afflicted all the day, and my chastisement [came] every morning.
15 Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.
But if I were to say, I will speak thus: behold, I would be treacherous against the generation of thy children.
16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
And when I should think to know this, it would be trouble in my eyes;
17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
Until I enter into the sanctuary of God; and understand what their future will be.
18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
Surely thou placest them on slippery spots: thou lettest them fall down into destruction.
19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
How are they brought into desolation, as in a moment! they perish, they come to their end with terrific events.
20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
As a dream after awaking, O Lord, reject thou in wrath their image.
21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
For it fermented in my heart, and in my reins I felt sharp thrusts;
22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
But I was indeed foolish, and I knew it not: I was as a [thoughtless] beast with thee.
23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
Nevertheless I am continually with thee: thou hast seized hold of me by my right hand.
24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
With thy counsel wilt thou guide me, and afterward take me on to glory.
25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
Whom have I in heaven? and beside thee I desire nothing upon earth.
26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
Though my flesh and my heart should fall; yet the rock of my heart, and my portion will be God for ever.
27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
For, lo, those that are far from thee shall perish: thou destroyest every one that strayeth away from thee.
28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
But as regardeth me, to draw near to God is good for me: I have put in the Lord Eternal my trust, that I may relate all thy works.
